Trasig Kanyl

Jag måste ta det lugnt nu.
Idag då jag kom hem blev jag stressad. Eller var stressad. Eller någonting. Inte bra. Inte bra.

Jag insåg dock detta ganska snabbt, och jag förstod också vikten av att lugna ner mig - genast. Problemet var att det inte gått så bra.

Jag är stressad över ... jag vet inte, mitt liv kanske? Stressad över att inte hinna med, att inte räcka till. Att vilja och sund förnuft och borde och måste inte går hand i hand som en enhet. Att man alltid tvingas välja. Detta vecka har jag en dag ledigt. Det är på söndag. Den dagen ska ingen få ta ifrån mig.

Givetvis är det mitt eget fel. Jag tackar ja till jobben jag erbjuds, men borde jag göra det? Borde jag verkligen alltid tacka ja, även då det känns som idag, att jag egentligen inte borde? Visst måste jag ha pengar, och varje arbetstillfälle innan jag åker innebär mer pengar till nöjen och mys i Tokyo - men är det värt det?

Vore det en längre tidsperiod vore svaret självklart nej. Erbjöd någon mig jobb sex dagar i veckan vore svaret nej. Oavsett lönen. Pengar underlättar men det är inte allt.

Jag mådde alltför dåligt under min gymnasietid på grund av stress och prestationsångest. Jag får inte hamna där igen. Där mår jag inte bra. Där blir jag ett grått moln utan inspiration som inte gör något vettigt. Så får det aldrig bli. Istället ska jag på en gång ta tag i alla stresskänslor och bearbeta dem.

Hur då?
Jag vet inte. Idag tände jag det ljus, tog det lugnt och tänkte på olika saker som inspirerar mig. Det brukar landa på Joathan och Rikard och så blev det även idag. De om någon har visat mig vikten av att alltid vara sig själv och gå sin egen väg. Att det bara är då man mår riktigt bra.

Jag förstår mer och mer det som verkar så självklart för dem.
En dag ska jag inte bara förstå - utan leva det.

Hah. Alltid ska man bli emotionell om natten. Det hör väl till.
Idag har jag förstått lite mer japanska än igår.
Jag har befäst nya ord och grammatikregler.
Jag har bra vänner som finns där för mig.
Jag bor oerhört vackert.
Jag har möjlighet att flera dagar i veckan arbeta på en arbetsplats där jag trivs, får vara ute mycket och får chansen att göra någonting bra.
Jag har ingenting att stressa över.
Jag jobbar 45 timmar denna vecka - men inga fler veckor. Det får jag lov att se till, för jag förtjänar inte att vara stressad.

Så. Imorgon kommer jag vara trött men förhoppningsvis lugn. Jag ska jobba med någonting jag gillar, sen ska jag klättra med min familj och slutligen titta på någon bra film med en av mina bästa vänner. Det kommer bli en bra dag och sedan är det inte långt kvar till söndag då jag slutligen får vila.