Ett steg på vägen

Idag lade jag i alla fall CSNpappren på lådan. Så nu är jag ett steg på vägen. Återstår gör nu application form (alla två) och för att få med allt de vill ha ett läkarbesök (för att bevisa att jag ej har tuberkulos) fotografbesök, för att ta en bild åtta kopior att bifoga och så kopiera passet.

Hah, Johan på Blueberry måste bli smått tokig på mig. Det känns som jag bombar med frågor. Det känns som jag bombar alla jag känner med frågor. De senaste var om application form. Vad jag ska fylla i för "Adress in Japan" när jag ej har någon aning om var/hur jag skall bo än, villka jobb jag bör nämna och hur bytet av visumstatus egentligen går till.

Jag ska alltså först ha turistvisum och sedan studentvisum, efter tre månader.

Sen när allt detta är klart är det inte så mycket kvar. Det var faktiskt inte så farligt.
(Om jag säger så nu kommer säkerligen någonting strula, i enighet med lagen om alltings jävlighet, men jag tar risken.)

(och egentligen kanske det är dumt att lägga ut på internet att jag tänker åka in i japan på turistvisum och ändå studera, men jag räknar med att japanska myndigheter har bättre saker för sig än att haffa mig)

Kommentarer
Postat av: Mimmi

Ah Johan och Jenny. Vilka änglar! Dom tog hand om alltid. Kan ibland sakna dom nu när jag måste göra allt pappersarbete själv, det är så tråååkigt.



Jag var också i Japan på turistvisum de första 3 månaderna. Men eftersom jag ansökt och fått visum så långt innan så behövd ejag aldrig lämna landet utan visumen bytte av varandra eftersom skolan rapporterade till immigrationsverket att jag studerade och sådär. Det var asnajs.



Ugh i Mars är det dags för pappersarbete igen. Du ska se köerna på immigrationsverket, det är halvt hysteriskt. Men det balla är att i Japan jobbar ju folk faktiskt så dom betar av folk sjukt fort! Man är klar på någon timme.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback