Gör nåt bra av ditt liv - gör det du vill?
Nu sitter jag hemma. Klockan är tolv minuter före fyra, och jag har ännu en skrivit CV eller på allvar övervägt att söka jobb. Det är nu en vecka sedan jag kom hem och jag har ej gjort mycket vettigt.
Jag måste säga att "slackerlivet" just nu passar mig ganska bra. Jag vaknar i rimlig tid, tittar på animé, hobbypluggar japanska, plockar iordning på mitt rum och bakar kakor. Det känns jätteskönt att faktiskt bara inte göra någonting vettigt.
Nu vet jag att jag måste göra det så småning om. Och ja, jag ska söka jobb. Men jag gjorde det inte idag, och jag tänker ej heller göra det imorgon. Men ligger jag bara hemma och pillar mig i naveln? Nej, det vill jag inte påstå. Än så länge har jag inte haft problem att roa mig under dagarna, och faktiskt är det så att för varje animéavsnitt jag tittar på lär jag mig lite mer japanska, så, det fyller en funktion det med.
Jag ska söka jobb. Men inte idag. Just nu känner jag att visst, jag skulle kunna rusha till arbestsförmedlingen och ta första bästa som gav mer än 40 kronor i timmen, men det är inte allt jag vill. Jag bävar för att tvingas ta ett jobb där jag inte kan bo här hemma. Och det är väl ungefär 95% av alla jobb som utesluts om jag vill kunna bo här på ön sista månaderna.
Detta gör att jag faktiskt skjuter upp det, märker jag. Och när jag tänker efter, visst vill jag ha kapital i Japan, men jag vill faktikst inte jobba så mycket som bara möjligt, om det går ut över mina möjligheter att vara hemma.
Med det är det inte sagt att jag ej kommer skaffa arbete. Det ska jag, men jag tänker tillåta mig själv att skjuta på det ett par dagar till. Jag vet att det bara är jag själv som förlorar på det, men just nu känns det bäst att göra så, och om det är en sak jag lärt mig är det att alltid göra vad som känns bäst.
Jag vet också att det inte enbart är lathet eller någon fånig tro att mina föräldrar ska försörja mig nu eller i Japan, jag vet att jag ansvarar över mitt eget liv. Just nu bara känner jag att jag vill vänta ett par dagar - och jag vet att det faktiskt är det det handlar om, och inte flera månader.
Jag behöver ett jobb - för pengarna och för att ha något att göra, men än så länge har jag nog att göra här hemma.
(Jag har börjar skriva ned allt jag äger i långa listor. En stor del av mina kläder ligger nu i högar som avgör deras öde.)
Jag måste säga att "slackerlivet" just nu passar mig ganska bra. Jag vaknar i rimlig tid, tittar på animé, hobbypluggar japanska, plockar iordning på mitt rum och bakar kakor. Det känns jätteskönt att faktiskt bara inte göra någonting vettigt.
Nu vet jag att jag måste göra det så småning om. Och ja, jag ska söka jobb. Men jag gjorde det inte idag, och jag tänker ej heller göra det imorgon. Men ligger jag bara hemma och pillar mig i naveln? Nej, det vill jag inte påstå. Än så länge har jag inte haft problem att roa mig under dagarna, och faktiskt är det så att för varje animéavsnitt jag tittar på lär jag mig lite mer japanska, så, det fyller en funktion det med.
Jag ska söka jobb. Men inte idag. Just nu känner jag att visst, jag skulle kunna rusha till arbestsförmedlingen och ta första bästa som gav mer än 40 kronor i timmen, men det är inte allt jag vill. Jag bävar för att tvingas ta ett jobb där jag inte kan bo här hemma. Och det är väl ungefär 95% av alla jobb som utesluts om jag vill kunna bo här på ön sista månaderna.
Detta gör att jag faktiskt skjuter upp det, märker jag. Och när jag tänker efter, visst vill jag ha kapital i Japan, men jag vill faktikst inte jobba så mycket som bara möjligt, om det går ut över mina möjligheter att vara hemma.
Med det är det inte sagt att jag ej kommer skaffa arbete. Det ska jag, men jag tänker tillåta mig själv att skjuta på det ett par dagar till. Jag vet att det bara är jag själv som förlorar på det, men just nu känns det bäst att göra så, och om det är en sak jag lärt mig är det att alltid göra vad som känns bäst.
Jag vet också att det inte enbart är lathet eller någon fånig tro att mina föräldrar ska försörja mig nu eller i Japan, jag vet att jag ansvarar över mitt eget liv. Just nu bara känner jag att jag vill vänta ett par dagar - och jag vet att det faktiskt är det det handlar om, och inte flera månader.
Jag behöver ett jobb - för pengarna och för att ha något att göra, men än så länge har jag nog att göra här hemma.
(Jag har börjar skriva ned allt jag äger i långa listor. En stor del av mina kläder ligger nu i högar som avgör deras öde.)
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Vad jag bombar dig med kommentarer xD
Ville bara säga att CSN ger en nog med pengar, ens föräldrar behöver verkligen inte försörja en här borta. Vi får mycket mer än vad svenska studenter får. Tror månadssumman ligger på runt 16 000 kr i månaden att leva på (nu när växelkurserna är hellt upp och ner) så det är ingen fara alls. Kan man inte hushålla med det är det lite lyxfällan varning ; D
Trackback