Trasig Kanyl

Lite bindestreck är aldrig fel.

Med tanke på att klockan ringer tjugo i sex imorgon borde jag verkligen gått och lagt mig senast tio - och nu är hon en minut i elva.

Men vad gör man, då man sekunden innan sovdags får ett slag av inspiration?
Man följer det, skriver ned alla tankar, spelar alla melodier och låter känslorna flöda.
Sen kommer ångesten krypande efteråt - jag borde sova. Får inte försova sig imorgon, får inte vara trött på jobbet.
Men ångest över vad? För att jag gjorde det jag faktiskt älskar att göra? Att jag lade undan en timme som jag visst skulle behövs sova på, men som ändå inte skulle göra någon skillnad på liv och död?

Jag är glad att jag gjorde det. Samtidigt som jag känner att jag borde sova känner jag en tillfredställelse att jag lyckats skapa någonting. Ikväll har jag skapat och det känns så bra.

Jag är glad att jag gjort det.
Jag är glad att jag bor i Japan om 130 dagar.
Jag är glad att jag har säkert jobb varje fredag fram till jul.
Jag är glad att jag ska på CISV-läger över nyår.
Jag har helt enkelt mycket bra i mitt liv - men å andra sidan är allt bra om man väljer att se det så.