It's my life ...
Andra dagen arbete i sträck. Jag börjar vänja mig.
Imorgon är det i alla fall fredag, och i egenskap av att det faktiskt är just en fredag kommer den arbetsdagen gå av bara farten. Som det gör med fredagar.
Jag gillar mitt liv.
Jag gillar ett meningsfullt arbete där jag får nog med jobb för att få en anständig inkomst i förhållande till mina levnadsomkostnader. Ändå har jag möjlighet att tacka nej om jag vill. Detta gör att man aldrig känner sig tvingat att arbeta, och sådeles alltid tackar ja.
Imorgon har Rikard minsann spelning. Det ska bli mycket trevligt. Dessutom ska jag åka dit i sällskap av Jerry. Korta meningar. Det är roligt.
Jag trivs bra. Visst känner jag att jag egentligen gärna skulle ha mer tid till japanskan, men det är mest för att det är så förbenat roligt. Men livet känns bra. Det finns mycket som skulle gå att ändra på, men jag är nöjd med vad jag har.
Nu återstår nagelmålning, syende av knapp, planering av morgondag, Serial Experiments Lain (nej, fortfarande inte klar. Jag har ej tagit mig tid.) och lite sömn. Sömn är bra. Jag vill sova mer än vad jag gjort senaste tiden.
Idag stod jag för övrigt ensam i mörkret en halvtimme. Längre tid har jag aldrig varit ensam i mörkret förut. Men det gick helt bra. Jag passade på att uträtta lite ärenden under tiden och han dessutom med att stöta en vän. Oavsiktligt givetvis, fast det gör väl inte stöten lättare. Som när min mamma tillslut kom och hämtade mig.
- Jag var tvungen att göra klart några saker först.
- Okej, men det gör inte mina fötter varmare.
Så är det faktiskt. Visst är det lättare att förstå om det faktiskt fanns en god anledning bakom, men det gör fortfarande ingenting annorlunda. Jag fryser fortfarande om fötterna faktiskt, men jag är inte arg på min mamma. Jag hade gott om tid till trevliga funderingar och annat när jag stod där. Allt sker av en mening - frågan är bara vad som var meningen idag?
Man blir i alla fall glad av att jobba med barn. De är enkla, raka och ärliga. De är snälla och räds inte kramar.
Tänk om det kunde behållas.
Imorgon är det i alla fall fredag, och i egenskap av att det faktiskt är just en fredag kommer den arbetsdagen gå av bara farten. Som det gör med fredagar.
Jag gillar mitt liv.
Jag gillar ett meningsfullt arbete där jag får nog med jobb för att få en anständig inkomst i förhållande till mina levnadsomkostnader. Ändå har jag möjlighet att tacka nej om jag vill. Detta gör att man aldrig känner sig tvingat att arbeta, och sådeles alltid tackar ja.
Imorgon har Rikard minsann spelning. Det ska bli mycket trevligt. Dessutom ska jag åka dit i sällskap av Jerry. Korta meningar. Det är roligt.
Jag trivs bra. Visst känner jag att jag egentligen gärna skulle ha mer tid till japanskan, men det är mest för att det är så förbenat roligt. Men livet känns bra. Det finns mycket som skulle gå att ändra på, men jag är nöjd med vad jag har.
Nu återstår nagelmålning, syende av knapp, planering av morgondag, Serial Experiments Lain (nej, fortfarande inte klar. Jag har ej tagit mig tid.) och lite sömn. Sömn är bra. Jag vill sova mer än vad jag gjort senaste tiden.
Idag stod jag för övrigt ensam i mörkret en halvtimme. Längre tid har jag aldrig varit ensam i mörkret förut. Men det gick helt bra. Jag passade på att uträtta lite ärenden under tiden och han dessutom med att stöta en vän. Oavsiktligt givetvis, fast det gör väl inte stöten lättare. Som när min mamma tillslut kom och hämtade mig.
- Jag var tvungen att göra klart några saker först.
- Okej, men det gör inte mina fötter varmare.
Så är det faktiskt. Visst är det lättare att förstå om det faktiskt fanns en god anledning bakom, men det gör fortfarande ingenting annorlunda. Jag fryser fortfarande om fötterna faktiskt, men jag är inte arg på min mamma. Jag hade gott om tid till trevliga funderingar och annat när jag stod där. Allt sker av en mening - frågan är bara vad som var meningen idag?
Man blir i alla fall glad av att jobba med barn. De är enkla, raka och ärliga. De är snälla och räds inte kramar.
Tänk om det kunde behållas.
Kommentarer
Trackback