Nej, nu jäfvlar!
Nehe!
Nu ska jag ta tag i något viktig, jag skall lära mig jonglera ordentligt.
Jag har försökt flera gånger, men aldrig riktigt passerat den där spärren där det bara släpper. Men det tänker jag göra denna gång. Om fem månader står jag i Yoyogiparken och jonglerar, that's a promise (och givetvis ska mina andra älsklingar följa med också, there's always room for poi and diabolo).
Jag ska också börja samla på nya kortspel, patiencer (hur tusan stavas det där ordet egentligen?) och tärningsspel.
Matilda tror på simpla nöjen.
Idag är det fjärde november. Om fem månader och en dag börjar jag läsa japanska vid KAI japanese language school i Tokyo, och tiden går på tok för långsamt.
Idag ska jag i alla fall uträtta ett bankärende.
Alltid något.
Och jag har faktiskt samlat på mig annonser om helt drägliga arbeten från platsbanken som jag skall söka så snart jag har mitt CV klart. Vilket borde vara ikväll, eftersom jag vet precis vad att skriva, och allt som återstår är just att skriva det.
Hah, jag hade minsann räknat fel. Jag har hela tiden tänkt fyra månader. Det är fanimej fem månader kvar ... åh. Don't wanna wait so long. But I really have no choise.
Hej osammanhängande stycken utan koppling till varandra.
Ikväll blir det Serial Experiments: Lain, en lite äldre animé jag hittade på en lista någonstans på nätet. Den verkar intressant, och om inte annat är det alltid lärorikt.
Och jag tittar på pokémon också. Utan subs, haha, förstår ingenting. Bara något enstaka ord då och då, men jag tror det är bra, och det är alltid kul att titta på söta pokémon.
Så ser dagarna ut just nu, plocka ihop saker, sortera kläder, titta på animé, plugga hiragana, katakana och kanji i respektive bok, läsa om japanska språkets historia i en annan bok och så lite "My Japanese Coach" till DS. Håller jag ambitonen uppe borde jag i alla fall lära mig någonting.
Det är lustigt, ovan nämnda DS-spel. Det är riktigt mysigt. Enbart det skulle aldrig lära någon att prata japanska, men parallellt med allt annat är det riktigt roligt att sitta om kvällarna och sätta ihop meningar och lära sig lite nya ord.
Jag måste säga att än så länge känns det som ett väldigt logiskt språk. Matilda gillar språk. Matilda gillar logik, och således gillar Matilda japanska.
(Från jonglering till japanska i ett inlägg. Logiska samband äger!)
Nu ska jag ta tag i något viktig, jag skall lära mig jonglera ordentligt.
Jag har försökt flera gånger, men aldrig riktigt passerat den där spärren där det bara släpper. Men det tänker jag göra denna gång. Om fem månader står jag i Yoyogiparken och jonglerar, that's a promise (och givetvis ska mina andra älsklingar följa med också, there's always room for poi and diabolo).
Jag ska också börja samla på nya kortspel, patiencer (hur tusan stavas det där ordet egentligen?) och tärningsspel.
Matilda tror på simpla nöjen.
Idag är det fjärde november. Om fem månader och en dag börjar jag läsa japanska vid KAI japanese language school i Tokyo, och tiden går på tok för långsamt.
Idag ska jag i alla fall uträtta ett bankärende.
Alltid något.
Och jag har faktiskt samlat på mig annonser om helt drägliga arbeten från platsbanken som jag skall söka så snart jag har mitt CV klart. Vilket borde vara ikväll, eftersom jag vet precis vad att skriva, och allt som återstår är just att skriva det.
Hah, jag hade minsann räknat fel. Jag har hela tiden tänkt fyra månader. Det är fanimej fem månader kvar ... åh. Don't wanna wait so long. But I really have no choise.
Hej osammanhängande stycken utan koppling till varandra.
Ikväll blir det Serial Experiments: Lain, en lite äldre animé jag hittade på en lista någonstans på nätet. Den verkar intressant, och om inte annat är det alltid lärorikt.
Och jag tittar på pokémon också. Utan subs, haha, förstår ingenting. Bara något enstaka ord då och då, men jag tror det är bra, och det är alltid kul att titta på söta pokémon.
Så ser dagarna ut just nu, plocka ihop saker, sortera kläder, titta på animé, plugga hiragana, katakana och kanji i respektive bok, läsa om japanska språkets historia i en annan bok och så lite "My Japanese Coach" till DS. Håller jag ambitonen uppe borde jag i alla fall lära mig någonting.
Det är lustigt, ovan nämnda DS-spel. Det är riktigt mysigt. Enbart det skulle aldrig lära någon att prata japanska, men parallellt med allt annat är det riktigt roligt att sitta om kvällarna och sätta ihop meningar och lära sig lite nya ord.
Jag måste säga att än så länge känns det som ett väldigt logiskt språk. Matilda gillar språk. Matilda gillar logik, och således gillar Matilda japanska.
(Från jonglering till japanska i ett inlägg. Logiska samband äger!)
Kommentarer
Trackback