Om att lära sig ett språk själv
Att själv lära sig ett språk är, har jag märkt, inte det lättaste.
Jag har studerat japanska själv sedan jag kom hem från Japan, för knappt en månad sen, och även om jag förstår lite mer varje dag så känner jag mig fortfarande ganska lost.
Någonting säger mig att det vore lättare på spanska. Lite mer igenkänningsfaktor, lite färre skriftspråk att lära sig. Ibland känns det som man bara står still på ruta ett, och även om jag konkret ofta känner att jag tex känner igen nya kanjis och ord så känns det som det går så trögt. Jag vill bli bäst och jag vill vara bäst på en gång utan ansträngning.
Så fungerar det tyvärr inte. Man måste anstränga sig för att lära sig, och plugga. Jag använder alla möjliga metoder. Smart FM, rosetta stone, böcker, podcasts, animé och massa annat, men det känns som jag inte riktigt har någon struktur.
Det som är skönt är att det faktiskt inte spelar någon roll just nu. Oavsett vilken nivå min japanska ligger på då jag kommer till japan kommer jag få undervisning på skolan. Har jag koll innan är det såklart bra, men inte spelar det någon jätteroll.
Dessutom känner jag mig ganska duktig när jag faktiskt förstår saker. Och de är fler och fler varje dag.
Jag har problem med verben. Jag får ingen kläm på dem riktigt. Hittils har jag lärt mig meningar med verb, men bara vad just den meningen betyder, jag har inte riktigt fått grepp om helheten och sammanhanget än.
Och meningsbyggnaden också. Det är alltid svårt när man börjar med ett nytt språk. Då är det roligt att titta på animé och varje dag förstå lite mer av vad de säger. Nu hör jag oftast varje ord. Det blir något mer än bara en gröt av "bokumashienkashinshinmasudes", och då kan jag också börja lyssna på HUR de bygger upp meningarna.
Detta, givetvis, under förutsättningarna att de talar om saker jag känner till (som hundar och tågstationer).
Så. Även om det ibland känns lite "Hur ska jag någonsin kunna lära mig detta?!" känner jag samtidigt att det går framåt varje dag, och att jag faktikst lär mig mer och mer.
Jag har beställt nya böcker. En om grammatik, en om verb och en med nya kanjis. Jag gillar böcker. Jag har egentligen ingen aning om hur bra de är eller så, men all interaktion med språket är bra. Även om jag lär mig sakta på "fel sätt" så lär jag mig, och det är det viktigaste.
Jag har studerat japanska själv sedan jag kom hem från Japan, för knappt en månad sen, och även om jag förstår lite mer varje dag så känner jag mig fortfarande ganska lost.
Någonting säger mig att det vore lättare på spanska. Lite mer igenkänningsfaktor, lite färre skriftspråk att lära sig. Ibland känns det som man bara står still på ruta ett, och även om jag konkret ofta känner att jag tex känner igen nya kanjis och ord så känns det som det går så trögt. Jag vill bli bäst och jag vill vara bäst på en gång utan ansträngning.
Så fungerar det tyvärr inte. Man måste anstränga sig för att lära sig, och plugga. Jag använder alla möjliga metoder. Smart FM, rosetta stone, böcker, podcasts, animé och massa annat, men det känns som jag inte riktigt har någon struktur.
Det som är skönt är att det faktiskt inte spelar någon roll just nu. Oavsett vilken nivå min japanska ligger på då jag kommer till japan kommer jag få undervisning på skolan. Har jag koll innan är det såklart bra, men inte spelar det någon jätteroll.
Dessutom känner jag mig ganska duktig när jag faktiskt förstår saker. Och de är fler och fler varje dag.
Jag har problem med verben. Jag får ingen kläm på dem riktigt. Hittils har jag lärt mig meningar med verb, men bara vad just den meningen betyder, jag har inte riktigt fått grepp om helheten och sammanhanget än.
Och meningsbyggnaden också. Det är alltid svårt när man börjar med ett nytt språk. Då är det roligt att titta på animé och varje dag förstå lite mer av vad de säger. Nu hör jag oftast varje ord. Det blir något mer än bara en gröt av "bokumashienkashinshinmasudes", och då kan jag också börja lyssna på HUR de bygger upp meningarna.
Detta, givetvis, under förutsättningarna att de talar om saker jag känner till (som hundar och tågstationer).
Så. Även om det ibland känns lite "Hur ska jag någonsin kunna lära mig detta?!" känner jag samtidigt att det går framåt varje dag, och att jag faktikst lär mig mer och mer.
Jag har beställt nya böcker. En om grammatik, en om verb och en med nya kanjis. Jag gillar böcker. Jag har egentligen ingen aning om hur bra de är eller så, men all interaktion med språket är bra. Även om jag lär mig sakta på "fel sätt" så lär jag mig, och det är det viktigaste.
Kommentarer
Trackback