Trasig Kanyl

Jag börjar fastna alltför mycket i vardagslunket.
Denna vecka, jobb varje dag.
Komma hem.
Äta middag.
Titta animé och plugga japanska.
Beklaga mig på nätet för att jag har lite fritid.

Det är dock trevligt att jobba, så det är inte där skon klämmer (minnen från Chiba), men då man kommer hem tjugo över sex, eller ibland en timme tidigare, har man inte mycket tid. Innan middagen är klar är klockan efter sju. Plötsligt är klockan åtta och två timmar tills man bör sova.



Som jag längtar tillbaka. Det var den bästa månad jag upplevt, någonsin.
Sakta men säkert tar japanskan form. Jag lär mig några nya kanjis varje dag. Ett ord här och ett ord där. Allt mer känns igen då jag tittar på animé. Givetvis skulle jag ej förstå någonting om jag ej hade subtitles, men varje dag är det fler och fler ord jag känner igen. Fler och fler ord jag kan.

Det känns så otroligt bra. Bara jag kan fortsätta i detta tempo lär jag ha en bra grund att stå på när jag kommer till japan.

April känns på tok för långt bort. Som jag längtar.
Å andra sidan är november nästan över nu, en månad mindre att oroa sig över.