Trasig Kanyl

Häromdagens outfit. Världens snyggaste kjol med episka notstrumpor. Tokyo is tha shit.
Dagarna har varit lugna. Odaiba i helgas. (Hej kreativt språk!)
Vi besökte Sega Joypolis och såg en mindre version av frihetsgudinnan.
Spontana gatuspelningar är vanligt förekommande i Tokyo, och på Odaiba såg vi ett band bestående av en grym pianist och två sångare. En hade en och en halv arm. Den andra sjöng inte, utan beatboxade helt galet bra. Jag var övertygad om att det var playback-trummor innan jag förstod att alla ljud kom från den snubben.

Jag har även hunnit på lite egna små äventyr. Kompletta med att tappa bort sig redan på tågstationen på väg dit. Å andra sidan är Shinjuku en av världens största tågstationer, så jag borde väl vara förlåten, men ändå.
Det är helt stört hur många japaner det finns. Detta var en söndag, och de var överallt.
Japaner, japaner, japaner och så jag.

Kul är det i alla fall, och att bara gå runt i den här tokiga staden är underbart. Neonskyltarna blinkar, och erbjudanden skriks ut, och allt flyter samman till en trögflytande massa och en överhörd tacksamhet att man ej lider av epilepsi.
Imorgon ska jag återigen till Akihabara. Vi var där andra dagen (tror jag) jag var här, och det var bara tokigt. Jag blev för bländad av alla neonskyltar för att kunna ta till mig någonting, så nu ska jag dit igen imorgon då Jonathan är i skolan . Sedan ses vi vid Shinjuku halv två och sen blir det väl en vanlig eftermiddag med lunch, häng i skolådan inklusive läsning, plugg (okej, han pluggar, jag försöker förstå någonting, men jag kan faktiskt 20 kanjis redan, cred till mig) middag, och allmänt socialt umgänge. Eller socialt oumgänge.

Nu blir det ämnen kastade på varandra; vi kom på en dag någon film vi måste se. Sen kom vi på att listor är bra. Så nu har vi en lista på runt 20 filmer vi ska se. Det går sådär, för alltför ofta blir det för sent, så är man trött och så blev det visst ingen film ikväll. Vi följer även den japanska serien "Absolute Boyfriend" (helt underbar) och animé-serien Death Note.
Så dagarna som ej spenderas ute på gatan fördrivs också, och tiden flyger iväg känns det som.
Imorgon är det en vecka kvar till jag ska hem. Det känns lite tråkigt, även om det finns fördelar med Sverige också. (Men ack, jag längtar inte efter vädret inte!)