japaner japaner japaner
Japaner är verkligen ett häftigt folkslag. Så artiga, charmiga och stilfulla människor har jag aldrig förut sett.
Jag kan gå på gatan och bara stirra. Alla verkar ha en personlig stil, som till 98% dessutom är riktigt snygg och stilfull.
Och de är otroligt artiga. När jatg släpade min väska första dagen uppför trapporna vid Shinjuku Station han jag inte mer än ett par steg innan en äldre japansk man högg i och hjälpte till. Skulle det någonsin hända i Sverige?
Man får mer mat för mindre pengar när man äter ute, och de räcker omsorgsfullt fram maten. När vi åt på Jonathans igår bokstavligt talat sprang servisen för att vi skulle få vad vi bett om så snart som möjligt.
Jag handlade på Square Enix Showcase, och då jag betalat tog affärsbiträdet min påse i båda händerna, gick runt disken och överlämnade den till mig med en lätt bugning. Varför kan inte svenskar vara lika artiga??
Det har varit mulet i Tokyo med temperaturer runt 20 grader. Det har varit behagligt, men igårkväll när vi gick ut för att äta kändes det faktiskt kallt. Det börjar bli höst!
Vi har mest promenerat runt i staden. Med ett mål i sikte men ändå helt fritt. Samtidigt som vi disskuterar alla livets stora och små frågor. Som varför japaner är så snygga, änglamark eller vad som egentligen är meningen med livet.
Igår gick vi till Akihabara. Det tog nästan fem timmar. Väl där var jag både trött efter promenaden och helt överväldigad av alla intryck. Att gå in i Akihabara är som att gå in i ... jag vet inte vad, för jag har aldrig upplevt något liknande.
Överallt står japaner och skriker. Säkert är det helt vettiga saker i stil med "KÖPKÖPKÖP", men jag hör bara gröten av förvirrande skrik. Folk forsar fram och tillbaka över gatorna som alla såg precis likadana ut. Neonskyltar och blinkande lampor. Hög musik och .. ja, helt enkelt kaos.
Det kunde tänkas att man ville vandra runt där i timmar, men jag blev helt förvirrad. Så vi besökte retro-butiken Super Potato, letade en butik Jonte ville hitta (utan resultat dessvärre) och sedan gick vi till Yodobashi Camera för att köpa ett grönt vackert PSP åt mig.
På tåget på vägen hem (nej, vi gick inte hem) var vi båda rejält trötta, och det var riktigt skönt att bara sitta ned och ej göra något.
Nästföljande dag besökte vi Square Enix Showcase som ligger ganska nära. Förutom det gjorde vi inte mycket, vi var här hemma i skolådan och tog det lugnt, läste, kollade på film och spelade Final Fantasy X som Jonathan köpt.
Vissa tror säkert att det är slöseri med tid i Tokyo att sitta i en skokartong, men efter flera dagar av intryck på intryck på intryck var det riktigt skönt att ta det lugnt.
Idag har jag ingen aning om vad som händer, men jag har en lista på saker, så blir väl att bocka av något på den, och skriva en veckoplanering, så vi vet vad som händer sen.
Det ska bli finare väder på fredag.
Jag kan gå på gatan och bara stirra. Alla verkar ha en personlig stil, som till 98% dessutom är riktigt snygg och stilfull.
Och de är otroligt artiga. När jatg släpade min väska första dagen uppför trapporna vid Shinjuku Station han jag inte mer än ett par steg innan en äldre japansk man högg i och hjälpte till. Skulle det någonsin hända i Sverige?
Man får mer mat för mindre pengar när man äter ute, och de räcker omsorgsfullt fram maten. När vi åt på Jonathans igår bokstavligt talat sprang servisen för att vi skulle få vad vi bett om så snart som möjligt.
Jag handlade på Square Enix Showcase, och då jag betalat tog affärsbiträdet min påse i båda händerna, gick runt disken och överlämnade den till mig med en lätt bugning. Varför kan inte svenskar vara lika artiga??
Det har varit mulet i Tokyo med temperaturer runt 20 grader. Det har varit behagligt, men igårkväll när vi gick ut för att äta kändes det faktiskt kallt. Det börjar bli höst!
Vi har mest promenerat runt i staden. Med ett mål i sikte men ändå helt fritt. Samtidigt som vi disskuterar alla livets stora och små frågor. Som varför japaner är så snygga, änglamark eller vad som egentligen är meningen med livet.
Igår gick vi till Akihabara. Det tog nästan fem timmar. Väl där var jag både trött efter promenaden och helt överväldigad av alla intryck. Att gå in i Akihabara är som att gå in i ... jag vet inte vad, för jag har aldrig upplevt något liknande.
Överallt står japaner och skriker. Säkert är det helt vettiga saker i stil med "KÖPKÖPKÖP", men jag hör bara gröten av förvirrande skrik. Folk forsar fram och tillbaka över gatorna som alla såg precis likadana ut. Neonskyltar och blinkande lampor. Hög musik och .. ja, helt enkelt kaos.
Det kunde tänkas att man ville vandra runt där i timmar, men jag blev helt förvirrad. Så vi besökte retro-butiken Super Potato, letade en butik Jonte ville hitta (utan resultat dessvärre) och sedan gick vi till Yodobashi Camera för att köpa ett grönt vackert PSP åt mig.
På tåget på vägen hem (nej, vi gick inte hem) var vi båda rejält trötta, och det var riktigt skönt att bara sitta ned och ej göra något.
Nästföljande dag besökte vi Square Enix Showcase som ligger ganska nära. Förutom det gjorde vi inte mycket, vi var här hemma i skolådan och tog det lugnt, läste, kollade på film och spelade Final Fantasy X som Jonathan köpt.
Vissa tror säkert att det är slöseri med tid i Tokyo att sitta i en skokartong, men efter flera dagar av intryck på intryck på intryck var det riktigt skönt att ta det lugnt.
Idag har jag ingen aning om vad som händer, men jag har en lista på saker, så blir väl att bocka av något på den, och skriva en veckoplanering, så vi vet vad som händer sen.
Det ska bli finare väder på fredag.
Kommentarer
Postat av: Björn
Det är klart svenskar skulle hjälpa till med väskan om den verkar tung. Fast vi skulle sno den och springa fort. //Björn/Pappa
Trackback