Tokyo tower
Anyways, vi tog oss dit och åkte upp. 150 meter ovanför regniga Tokyo kunde vi beskåda staden, som sträckte sig runt oss så långt man kunde se. Ingen förändring så långt ögat nådde, bara stad stad stad.'
Visst var det dyrt på cafét där uppe, men 35 kr för en bit chokladtårta kändes ändå överkomligt. Det är något visst att sitta på 150 meters höjd och disskutera intervjuteknik, det är en sak som är säkert.
Jag måste säga att min höjdrädsla inte spökade så mycket. Inte alls lika farligt som uppe i Eiffeltornet, men visst var det läskigt högt om man tänkte på det. Då var det i alla fall skönt att Jonte också var lite höjdrädd, så han försökte inte skrämma mig i alla fall.
Tunnelbanan hem (och jag börjar fatta systemet och hitta hem) och måltiden lagad i hemmet. Korv med spagetti och morötter, gott!
Att titta på film är alltid trevligt, och denna gång försökte vi oss på The Orphanage. Vi var dock båda överens om att stänga av den ganska snart, (läskigt!) och slog istället på den japanska komediserien, Absolute Boyfriend. Oerhört roande och absolut mer i min smak. Inte för att The Orphanage var dålig, tvärtom, men jag är en obotlig fegis när det kommer till skräckfilmer.
Just det! Vi planerade igår också. Så imorgon blir det Yokohama och ramenmuseet där, torsdag Disney World (YAY!) och på fredag drar vi på IKEA. Men nu ska det bli skönt att sova.
(Ah well, detta är bara en "quick note" för min egen skull, för att jag helt enkelt ska minnas bättre vad jag gjort. Man ska skriva så snart som möjligt, det har jag lärt mig.)
Jag e så avis at jag håller på att sprängas xD
(jag tyckte btw skräckfilm lät som en jätte bra idé för er piik piik)
Vilka härliga inlägg du skriver! Det känns nästan som om man är där i Tokyo tillsammans med er. By the way, har du fått tag i kusin Nicke? Vore ju lite underligt minst sagt om ni bägge befinner er i Tokyo utan att träffas. Skrev ett meddealnde till dig på FB nyss så du vet redan att det regnar och är höst här hemma. Själv håller jag på att få sittsår, liggsår och spunk av att inte kunna göra någonting. Det passar inte riktigt mig att vara sysslolös dag efter dag! Skulle ladda ned musik igår och misslyckades å det grövsta. Det var inga vackra ord som muttrades och västes fram i natten - det kan jag lova. Jag gjorde precis som vi hade skrivit ned men jag misslyckades i alla fall. Måste nog "störa" Hanna och be henne om lite hjälp ikväll. Jag får bita i det sura äpplet och helt enkelt stå ut med att hon tycker att jag inte bara är jobbig, utan dessutom helt körd!
Saknar dig! Pussa Jonte.
P&K mamma