Tokyo
Så är jag då äntligen på plats.
Den som förväntar sig spännande berättelser om resan, hur jag fick lura tulltjänstemännen och sånt blir nog tyvärr bsviken, ty resan flöt alldes perfekt, även om den var väldigt långt.
Nu står Jonathan i duschen och sjunger "A whole new world", det ekar hemtrevligt i hela lägenhetens elva kvadratmeter.
(och även annat disneymaterial. Hysteriskt roligt är det, fast precis vad är hemligt^^)
Jag tog mig som sagt utan problem in till stan igår, satt en halvtimme på Shijuku station och halv två kommer han gående. Det kändes som evigheter ses sist, även om det lika gärna kunde varit igår.
(Såhär i skrivandets stund måste jag bara påpeka att det är komiskt vad Jonte sjunger i duschen!)
Vi åt ramen med hans skolkamrater. Jag satt mest förvirrad över alla intryck, och trött av det faktum att jag endast lyckats sova två timmar under det nästan hela dygnet jag varit på resande fot.
Jag fick helt hiskeligt mycket mat för 700 yen. Den måltiden hade hållit mig mätt en hel dag om jag delat upp den på flera.
Sen åkte vi tunnelbana och det var äntligen dags för mig att få se den fruktade skolådan. Jag hade nog hört om att den bara var 11 kvadratmeter men fy tusen vad liten den är. Mitt rum hemma är större än hela denna lägenhet! Men vi får plats i alla fall. Det är lite trångt, men å andra sidan är jag inte här för att sitta i en lägenhet i en månad.
Det blev inte mycket tid att vila, så efter en powernap på 20 min och mycket snack gick vi ut och åt med en av Jonathans vänner som skulle hem till Sverige.
Trött och smått förvirrad satt jag där i ett sällskap på nio där vi var några som snackade svenska, några som snackade engelska och alla utom jag som kunde japanska. Det var otroligt trevligt, även om jag ej fattade allt. Men de var duktiga på att prata engelska och inkludera mig, så jag kände mig riktigt välkommen.
Maten var intressant. Vissa var riktigt goda, som ett perfekt grillat köttspett med någon grönsak i mitten och i kontrast till denna orala njutning fanns även annat, som en omelettliknande sak som gav mig kväljningar. Men jag har lovat mig själv att pröva all konstig japanska mat så jag smakade tappert.
Nu är det dags för promenad till Shibuja och Harajuku, för allmänt häng och sånt, kanske lite shopping också. (och min mamma som tror att jag kommer klara mig på 11 000 sek. Det tror inte jag.)
Så av given anledning tänker jag inte hänga här och skriva mer. Istället ska jag ut i världens häftigaste stad med en av mina absolut bästa vänner. Livet leker, bättre än såhär kan det knappast bli.
Den som förväntar sig spännande berättelser om resan, hur jag fick lura tulltjänstemännen och sånt blir nog tyvärr bsviken, ty resan flöt alldes perfekt, även om den var väldigt långt.
Nu står Jonathan i duschen och sjunger "A whole new world", det ekar hemtrevligt i hela lägenhetens elva kvadratmeter.
(och även annat disneymaterial. Hysteriskt roligt är det, fast precis vad är hemligt^^)
Jag tog mig som sagt utan problem in till stan igår, satt en halvtimme på Shijuku station och halv två kommer han gående. Det kändes som evigheter ses sist, även om det lika gärna kunde varit igår.
(Såhär i skrivandets stund måste jag bara påpeka att det är komiskt vad Jonte sjunger i duschen!)
Vi åt ramen med hans skolkamrater. Jag satt mest förvirrad över alla intryck, och trött av det faktum att jag endast lyckats sova två timmar under det nästan hela dygnet jag varit på resande fot.
Jag fick helt hiskeligt mycket mat för 700 yen. Den måltiden hade hållit mig mätt en hel dag om jag delat upp den på flera.
Sen åkte vi tunnelbana och det var äntligen dags för mig att få se den fruktade skolådan. Jag hade nog hört om att den bara var 11 kvadratmeter men fy tusen vad liten den är. Mitt rum hemma är större än hela denna lägenhet! Men vi får plats i alla fall. Det är lite trångt, men å andra sidan är jag inte här för att sitta i en lägenhet i en månad.
Det blev inte mycket tid att vila, så efter en powernap på 20 min och mycket snack gick vi ut och åt med en av Jonathans vänner som skulle hem till Sverige.
Trött och smått förvirrad satt jag där i ett sällskap på nio där vi var några som snackade svenska, några som snackade engelska och alla utom jag som kunde japanska. Det var otroligt trevligt, även om jag ej fattade allt. Men de var duktiga på att prata engelska och inkludera mig, så jag kände mig riktigt välkommen.
Maten var intressant. Vissa var riktigt goda, som ett perfekt grillat köttspett med någon grönsak i mitten och i kontrast till denna orala njutning fanns även annat, som en omelettliknande sak som gav mig kväljningar. Men jag har lovat mig själv att pröva all konstig japanska mat så jag smakade tappert.
Nu är det dags för promenad till Shibuja och Harajuku, för allmänt häng och sånt, kanske lite shopping också. (och min mamma som tror att jag kommer klara mig på 11 000 sek. Det tror inte jag.)
Så av given anledning tänker jag inte hänga här och skriva mer. Istället ska jag ut i världens häftigaste stad med en av mina absolut bästa vänner. Livet leker, bättre än såhär kan det knappast bli.
Kommentarer
Postat av: mamma EVA
Matilda!
Jag vill också vara ung igen med hela, härliga livet framför mig.
Även om det är trist att du inte är hemma så tycker jag att du gör så rätt så rätt som passar på att se dig om och LEVA innan du fastnar i vardagen.
Låter som om du har hittat "hem" lite grann. Det är en underbar känsla! Krama Jonathan från mig. Saknar dig! Puss MAMMA
Postat av: ;)
Tråkigt inlägg. Det får 6/10.
Skämt åsido, det verkar som om du och disney har väldigt kul! All my wishes to you att ni får en tra bid där borta! :) Iris Hawthorne hälsar btw.
Trackback