Trasig Kanyl

Min sista lördag i Tokyo blev livad. Som rubriken lyder "What happens in Tokyo stays in Tokyo" men jag kan säga att det var riktigt roligt.
Först besökte vi en restaurang. Jag vet inte om den var japansk eller koreansk, i alla fall var det Marias koreanska pojkvän som kände någon där, så vi fick en trevlig discount.



En bild säger mer än tusen ord; här är maten vi åt. Allt lagat på ett stekbord mitt på bordet. Och trots att det ser riktigt oattraherande ut var det mycket välsmakande.



Sen blev det ... annat. Man tog ett salladsblad, en köttbit, en bit vitlök, lite gegg och annat, vik ihop och så in med allt i munnen. En tugga bara. Riktigt gott faktiskt, även om man känner sig smått glupsk när man hivar i sig så stora bitar mat åt gången. Inte precis vad vi brukar göra i Sverige.



Och sen blev det karaoke för hela slanten. Eller två tusen yen snarare. All drinks inclusive, och kanna efter kanna med neonfärgad dricka beställdes in. Det smakade godis, ja ni vet, såna där artifciella smakämnen. Gott dock.



Sen var väl planen att vi, efter karaoken, skulle ut på klubb, men trots Mimmis optimism gick det inte att få in en artonåring utan legg. Man behöver vara tjugo och ha legg för att komma in.
Så det blev en två timmars promenad hem för mig och Jonte, vilket var ganska skönt, om än kallt.

Som sagt. What happens in Tokyo ... Men trevligt var det!!!