Trasig Kanyl

Idag köpte jag ett digitalpiano. Det är betalat och klart och levereras hem hit imorgon. 85 000 yen fick jag ge för för mitt Yamaha YDP 160, cirka 6600 sek, men det är värt varenda öre och mer därtill. När jag har det har jag det mesta jag kan begära av ett hem, i materialistisk väg.

... skrev hon på sin blogg.

Så har plötsligt hela veckan gått. Det är fredag och helg. Jag står planlös inför mina två lediga dagar, men det är faktiskt ganska skönt. Jag har lite att pyssla med här hemma. Jag skulle nog inte dö av att plugga lite också.

Eftersom det regnade igår bestämde jag mig för att idag ska det minsann vara en bra dag! Så jag bestämde mig, och så blev det en bra dag. (Trots att de nekade mig mobil i flera olika Softbank-butiker. Suck.) Det har på många sätt varit en alldeles vanlig dag, om än lika trevlig som vanligt, men ändå en förvånandsvärt bra dag.

Idag assisterade jag Joeru-sama i matbutiken, bar lite kassar och hällde upp vatten. Sexistiska skämt om att kvinnor ska veta sin plats har jag börjat missbruka stup i kvarten. Det är faktiskt riktigt kul.

Som sagt. En bra dag. För att jag bestämde mig för det. Imorgon ska också bli en bra dag!

Regnet öste över Tokyo idag. Jag tänkte minsann ändå vara stark och gå till skolan. Såhär i efterhand var det inte en jättebra idé. Min väska tål inte fukt, och när jag kom fram till skolan kunde jag konstatera, till Joels stora nöje, att mina böcker var väte-skadade. Kanske inte ett helt korrekt ordval, men det är tanken som räknas.

Efter skolan åt jag sushi med Maria. Jag fick en smärre chock av all wasabi på mina kappa maki (gurkrullar) och var tvungen att hinka vatten mellan varje bit. En rolig grej är dock att jag kunde beställa själv och att han kocken faktiskt fattade. Cred till mig!

Sedan spenderade vi några timmar på Nakano City Office. Jag lämnade in alla papper för Alien Registration Card. Allt gick bra och jag kan hämta kortet i maj. Blää! Det är en halv evighet kvar tills dess, men jag har i alla fall ett fint litet papper som jag kan visa Softbank så jag kan få min telefon!

Imorgon efter skolan blir det alltså telefonshopping. Jag har tänkt på det där en hel del, men jag har kommit fram till att det nog är bäst med pre-paid, i alla fall till en början. JÄÄÄÄ! Snart är jag inte längre oanträffbar! =D

Att flytta utomlands medför ett stort, jag vet inte om problem är rätta ordet, men låt oss säga det. Att flytta utomlands medför ett stort problem - det tar ett bra tag innan man slutar känna sig som en turist och faktiskt inser att "här ska jag bo".

Jag känner mig fortfarande fullständigt som en turist, trots att jag varit här i två veckor, har min lägenhet, går till skolan varje vardag etc. Ändå känns det som jag snart ska hem. Därför har jag ännu inte funnit någon ro i att bara vara hemma och ta det lugnt.

Idag har jag inga planer. Jag tog mig till Shibuya och blev nekad mobiltelefon, men mer än så var det inte. Och nu sitter jag hemma, klockan är inte ens fem och min mest spännande aktivitet idag kommer bli att steka på lite kött till kvällens middag.

Egentligen är det mycket sunt att jag faktiskt tar det lugnt. Som tidigare nämnt är jag fortfarande förkyld. Dessutom gör min vänstra fot ont sen ett par dagar tillbaka, och den vill liksom inte sluta med det. Inte heller blir den värre, vilket ändå skulle vara någonting. Nu är den precis på gränsen mellan vad som är okej att gå på, och inte.

Igår:
Karaoke. Saids mailadress. Pannkakor. Död häst.

Idag (förhoppningsvis):
Shinjuku. Klippa hår. Beer Pong. Humor.

Det är en katt. GOTT!

Dagens hiraganaprov gick alldeles lysande. Jag hoppas, och tror, på ett resultat över 95/100. Annars skulle jag faktiskt bli lite förvånad på mig själv. (Korrekt svenska for the win!) Efter provet gick vi igenom lite olika konversationer. Mycket lätta konversationer i stil med;

A-san; Neko desu.
B-san; Kawaii desu!

Vi bytte ut kawaii mot oishii med mycket roande resultat. Måtte det aldrig bli så pass seriös studiemiljö i klass 1M att vi glömmer att skratta och ha roligt.

Jag promenerade hem i solskenet med Jonathan, och nu provkör jag tvättmaskinen. Det ska bli mycket spännande att se om kläderna blir rena. De tvättar dock bara i kallvatten här, och jag har hört många som tycker att det inte blir helt rent.

Köpa ställning att hänga tvätten på ja. Det skulle jag också göra. Nåväl, det får bli senare. Jag har lite att hänga på i alla fall, så det ska nog gå att lösa temporärt, tills nästa gång jag besöker min 100 yen store. De har lösningen på allt.

Jag kunde inte låta bli att slå upp dörrarna till balkongen. Inte för att det egentligen är så varmt, men det är vår och det är skönt ute. Det är väl kanske mellan tio och femton grader, men efter kyliga Sverige är minsta lilla plusgrad en värmebölja som tacksamt mottages.

Jag hade idag beslutat att gå direkt hem efter skolan. Detta helt enkelt för att jag var trött på grund av sömnbrist natten till igår, men även för att det ibland är nice att bara komma hem och vara hemma.

Idag när jag kom hem fick jag en försmak av sommaren. Jag hade glömt ACn på. På 32 grader. Nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för att den inte funkar. Dagen har varit precis lagom, förutom att jag varit smått överklädd med jacka och tjocktröja. Imorgon ska det i alla fall bli lite kallare, men jag tror jag slopar jackan då.

Idag regnade det, så jag tog faktiskt tåget till skolan. Vad jag dock måste komma ihåg till nästa gång är att det faktiskt är knökfullt på morgonen i Tokyos tunnelbana. I alla fall på Marunochi Line. Jag kom sent för första - och sista - gången.

Det är de små sakerna som gör det. Idag när jag handlade på en 100 yen store sa kassören klart och tydligt vad allting var. Ett utmärkt tillfälle att snappa ord.

Nu har jag sorterat mina sopor. Plastförpackningar för sig, "conbustible" för sig. Jag kan bli vräkt om jag inte sorterar soporna ordentligt. Det ni! Jag har i alla fall inget förbud mot mahjong i min lägenhet. Det är alltid något.

Idag var första dagen då jag faktiskt sov tills jag vaknade. Då var klockan runt tio. Efter lite frukost och andra mycket spännande morgonbestyr tog jag mig till Joel i Okubo, för lite strosande i Shinjuku. Och storosa var precis vad vi gjorde faktiskt. Vi gick i lite butiker och arkadhallar. Vi åt lite mat och smygfotade lite rumpor, såklart. För övrig har jag missbrukat "Såklart" hela dagen. Mycket roande.

Jag hittade inte de andra i Yoyogi. Gigantisk park, femtioelva miljarder stupfulla japaner och icke fungerande mobiltelefon är inte den bästa av förutsättningar. Istället åkte jag hem igen. Så nu sitter jag här hemma och njuter av min air conditoner som blåser varm luft på mig. Likt när man blir tillsammans med någon och inte kan få nog av ordet "min pojkvän" har jag ett ständigt behov av att säga "min lägenhet" och "hemma". Det må vara fånigt, men detta känns så bra. Det känns bättre än vad jag vågat hoppas på. Och imorgon ska jag vandra planlöst i Shinjuku. Utforskning och orientering.

Ja. Nu sitter jag här i nya lägenheten. MIN lägenhet. Eller nej, såklart den inte är min, men den är visst min, i smyg. Även om jag bara hyr den.

Om en och en halv timme får jag min lägenhet (får är ett otroligt bra ord i sammanhanget!). Jag kände lite behov av att få ur mig det, och ännu är ingen här och kan lyssna på min glädjes sånger. Snart kommer Jonathan och Ami - min flytthjälp. Sen ska jag ta ut äckligt mycket pengar och sen ska vi tåga till Fontana och säga "HEJ! Jag vill ha min lägenhet."

Idag var första skoldagen. Vår lärare Kubota var mycket positiv, glad och entusiastisk, och visade diverse saker, allt från hälsningsfraser till hiragana, med hjälp av inplastade kort. Även om jag kollat in språket lite innan kändes det som alla andra har mycket bättre koll än jag. Eller så bara vågar de mer, jag vet inte. Oavsett kommer det inte vara länge till. Jag ska se till att bli minst lika bra!

Jag vette tusan alltså. Det låter som hela huset ska blåsa ner. Över lag känns vädret här mer extremt. Det kan inte blåsa bara lite mysigt. Ska det blåsa ska det fanimej tokblåsa ockå! Så vi får se om jag överlever natten, eller hamnar i ruinerna av det som en gång var detta hus. Hah. Knappast, men det är riktigt kul att lyssna på vinden.

Idag var alltså första skoldagen.