Snart är jag hel igen ...
Idag köpte jag ett digitalpiano. Det är betalat och klart och levereras hem hit imorgon. 85 000 yen fick jag ge för för mitt Yamaha YDP 160, cirka 6600 sek, men det är värt varenda öre och mer därtill. När jag har det har jag det mesta jag kan begära av ett hem, i materialistisk väg.
Jag känner mig också mer och mer hemma här. Dagarna är intressanta och människorna är trevliga. På fredag drar vi ihop ett valborgsfirande och jag tror faktiskt vi blir ett gäng.
Jag förstår nu varför Jonathan aldrig har tid att snacka. Så mycket händer, hela tiden. Även om givetvis valet att bara gå hem alltid finns där. Den planen hade jag senast igår, men det sket sig. Först skulle jag bara äta lunch, men sen började Fredrik snacka om en sjungande glassbar, och det kunde jag inte missa!
Ja. Glassbaren sjöng inte, men personalen gjorde det däremot, och både jag och Carl var överens om att det var mycket upplyftande.
Sedan slog vi oss ned på Mr Donut och pluggade. Ja, vi gjorde faktiskt det. Till och med jag! Jag hade först tänkt skita i läxan vi fått och bara skriva kanji, men tillslut gjorde jag allt. Då kände jag mig duktig ska ni veta!
Nu sitter jag här i min vita soffa. Jag har möblerat om för att få plats för pianot. Imorgon vid sju kommer min älskade äntligen hem.
Kandagawa by night.
Kommentarer
Trackback