Ännu en blogg ...
Ja! Nu har jag startat ännu en blogg minsann!
(Den är dock av en helt annan karaktär.)
Där uppdaterar jag via min mobiltelefons otroligt högupplösta kamera (läs 1.3 megapixs) och slänger upp bilder lite nu och då hela dagen. Förhoppningsvis kommer detta vara roligt och således någonting jag kommer hålla på i mer än än dag.
Vassego';
Japaner <3 Engelska
Texten lyder;
"Your seat should only be as wide as your bottom, not the width of your spread legs."
Kamakura och havet
En dag åkte vi till Kamakura för att bada i havet. Först var det soligt, men när vi väl kom fram regnade det, och sedan blev regnet bara värre och värre och värre och värre tills vi slutligen var jätteblöta.
Där fanns en spännande varningsskylt.
Vi badade i havet. Det var så otroligt härligt. Jag måste verkligen se till att ta mig dit igen snart.
Småningom var vi som sagt jätteblöta. Tågresan hem på en dryg timme var måttligt mysig, men med lite Grotesco var den snart över.
Tjejmiddag
Igår hade vi tjejmiddag hemma hos Mimmi. Mimmi har ugn. Mimmi har soffa. Mimmi har ett matbord. Mimmi har riktiga stolar runt sitt matbord. Matilda är bara lite avundsjuk.
Vi åt riktig mat. Vi åt riktigt bröd. Det är så man blir lycklig.
I jamförelse visas här en middagsbjudning hemma hos mig. Riset får inte plats på bordet. Nog är detta också mysigt - på sitt sätt - men tusan så mycket jag längtar till den dagen jag får ett riktigt, vettigt, rymligt hem.
En bild säger mer än tusen ord .. TRE bilder säger ...
Om uppdateringsfrekvensen för denna blogg någonsin kommer stiga igen är chansen störst att den gör det nu, då jag faktiskt är ledig en vecka och har möjligheten att ta mig tid.
Här är i Todoroki, i norra Japan. Efter en hård färd, många motgångar och ett polisbesök nådde vi slutligen vårt mål. Givetvis kan jag inte lova att jag kommer skriva om det, men jag kanske gör det om lusten faller på.
Här är från en av många picknickar vi haft i Yoyogi. Joels kommentar "Det där var faktiskt inte alls så obekvämt som det verkade. "
Och denna får väl symbolisera mina studier. Det brukar väl bli ungefär så ambitiöst när jag sätter igång. Men jag har klarat level ett så någonting måste jag ha gjort rätt.
Äventyr
Helt orelaterad till mitt äventyr är här en bild på fika.
Jag ska på äventyr imorgon. Närmare bestämt om fem timmar. Klockan ringer om fyra. Jag borde verkligen sova.
I alla fall. Här är det en otrolig aktivitet som verkligen speglas i denna bloggs uppdateringsstatistik, men men, jag lever än i alla fall. Vi får se om jag överlever helgen i norra japans vildmark.
Mellanlandning
Klockan är tjugo över tolv på natten och jag är hemma och mellanlandar.
För en halvtimme sedan kom jag hem efter ett par timmar karaoke med Carl. Och nu ska jag tillbaka till Shin Ookubo för ett par timmar karaoke med Carl och Amadeus.
Jag är fortfarande inte säker på om det verkligen är en bra idé, men alla faktorer är på min sida. Gott humor, gott sällskap, mat i magen.
Idag när jag kom hem kände jag nämligen bara - nej - jag orkar inte vara hemma ikväll, så snart var jag på väg till Shin Ookubo för karaoke med Carl. Han var tvungen att gå vid elva, men han föreslog att vi skulle fortsätta senare, och inte går det väl att tacka nej?
Jag vet att jag brukar vara sådär lagom pigg dagen efter en all nighter, men tusan, jag är verkligen på humor. Dessutom är det riktigt varmt ute, vilket gör att promenaden dit blir mycket behaglig.
Och nu måste jag gå. Strukturerade texter for the win.
Jag hittade förresten en ring på gatan idag. Så nu har jag det också.
Studera!
På allmän begäran;
Studier.
Ja det är faktiskt sant. Jag studerar ibland. Inte jättemycket. Inte jätteofta.
Vi hade som sagt nyligen midterm test, och inför det studerade vi flitigt. Jag hänger mycket med folk som går i högre level än vad jag jag gör, så de måste faktiskt studera. Jag hade det än så länge väldigt lätt.
Men jag vill ändå påpeka att vi nu och då studerar. Ibland stannar vi kvar i skolan, ibland sitter vi på Starbucks, ibland i en park och ibland gör jag det till och med hemma.
En lördagkväll ...
Igår var det kalas. Carl och Victor hade båda fyllt år och detta skulle firas.
Först uppsöktes en izakaya där diverse mat och annat intogs, och sedan var vi ett gäng som drog vidare till en klubb som hette Trump Room.
Kvällens roligaste händelse var nog trots allt då vi åkte hiss. Det roliga med japanska hissar är att de har ett litet larm som ljuder om man väger för mycket. Detta har ingenting med historian att göra.
Well ... de andra småhoppade lite för att uppröra oss som inte tycker att hissar bör hoppas i. I glädjeruset så fejkade vi lite panik och småskrek lite. Det roliga var att vi han inte skrika klart innan vi var nere på första våningen där en chockad japan tittade på oss som om vi var tokiga.
Detta var en helt korrekt slutsats från hennes sida.
Den andra japanen vi skrämde livet ur var väl han som hamnade emellan när jag och Chris rusade utmed gatan hand i hand. Well, vi släppte i sista sekund utan att någon kom till skada, men jag tror inte den jappen gillade oss.
I övrigt var det mycket spännande att uppleva japanskt nattliv. Trump Room var ett mycket spännande ställe. Lite lagom mysigt och cozy. Musiken var också helt okej, även om jag inte hade koll på hälften av den.
En del av sällskapet. Riktigt kul hade vi.
Bio och Lejonkungen!!!
Så här ser alltså biobiljetterna ut i Japan.
Det var Amadeus, jag och Fredrik som en dag såg Alice i underlandet. (Jääy, 3D-glasögon makes everyone sexy!)
Jag måste säga att det inte var någon extrem skillnad mot de svenska biograferna. Även här fanns möjligheten att köpa jättedyr dricka innan filmen, och även popcorn fanns. Dock vill jag slå ett slag för att inför caramel pop corn på Sveriges alla biografer. Inte för att jag åt det när vi såg på Alice, men det är ju så gott!
När filmen var slut försökte vi starta en applåd. Trots flera sekunder av ljudliga klappar hakade inte en enda människa på ... Tråkigt - om än förväntat.
Här skedde dock en intressant skillnad: I princip varenda japan satt kvar och beskådade eftertexterna. Att få chansen att höra Danny Elfmans underbara stycken genom biografens ljudsystem var givetvis en helt angenäm upplevelse, så det var inget vi far illa av.
Jag har också varit och sett Lejonkungen - musikalen. Det var Amadeus och jag i lördags.
Först spenderade vi några timmar med att promenera runt i jakt på teatern, innan vi slutligen hittade dit vi skulle. Givetvis låg det fånigt fånigt nära stationen där vi började vår promenad. En timme innan föreställningen började hade vi dock äntligen våra biljetter. 10 000 yen fattigare, men ack så lyckliga.
Och ja, den var så jävla bra. Och ja, det var så otroligt värt varenda yen. Jag har inte mycket mer att säga.
Jag grät när Mufasa dog, men den som inte gör det, han/hon/den/det är omänsklig.
Mi casa!
Jah. Det är då på tiden att visa hur jag bor. Här är min lägenhet. Ja. Givetvis är den stökigare nu än på bilderna. Det är trots allt min lägenhet vi snackar om!
Mitt älskade piano. Det bidrar till att det blir ganska trångt här, men va tusan. Det är så otroligt värt.
Separat dusch och badrum, I LIKE!
Och här, en våning upp, sover jag. Och hänger på internet, kollar på film och sånt. Ibland pluggar jag faktiskt, om än att det inte är särskilt vanligt förekommande.
Och givetvis är Anny med.
Note to self ...
Imorgon är i alla fall en dag utan planer för min del. Note to self att skriva om Lejonkungen, biobesök och min lägenhet.
Ehm ... ja. Ja älskar hur konsekvent jag lyckas vara med allt.
Valborgsfirande i Yoyogi
Igår firade vi valborg i Yoyogi koen. Vi kastade frisbee, spelade substitutkubb, lyssnade på musik, umgicks och hade allmänt trevligt. När mörkret föll på fick vi dessutom en eldshow av Joel. Bättre majbrasa har jag aldrig sett.
Sedan drog vi till The Hub för att prata om tid, abort och vetenskap. Nå ja, jag lyssnade väl mest på diskussionen. Vägg i vägg låg ett karaokeställe - mycket bekvämt - så runt midnatt gick vi dit och sjöng tills det ljusnade. Mycket trevligt, om än att min hals inte är så glad på mig idag.
Snart är jag hel igen ...
Idag köpte jag ett digitalpiano. Det är betalat och klart och levereras hem hit imorgon. 85 000 yen fick jag ge för för mitt Yamaha YDP 160, cirka 6600 sek, men det är värt varenda öre och mer därtill. När jag har det har jag det mesta jag kan begära av ett hem, i materialistisk väg.
Jag känner mig också mer och mer hemma här. Dagarna är intressanta och människorna är trevliga. På fredag drar vi ihop ett valborgsfirande och jag tror faktiskt vi blir ett gäng.
Jag förstår nu varför Jonathan aldrig har tid att snacka. Så mycket händer, hela tiden. Även om givetvis valet att bara gå hem alltid finns där. Den planen hade jag senast igår, men det sket sig. Först skulle jag bara äta lunch, men sen började Fredrik snacka om en sjungande glassbar, och det kunde jag inte missa!
Ja. Glassbaren sjöng inte, men personalen gjorde det däremot, och både jag och Carl var överens om att det var mycket upplyftande.
Sedan slog vi oss ned på Mr Donut och pluggade. Ja, vi gjorde faktiskt det. Till och med jag! Jag hade först tänkt skita i läxan vi fått och bara skriva kanji, men tillslut gjorde jag allt. Då kände jag mig duktig ska ni veta!
Nu sitter jag här i min vita soffa. Jag har möblerat om för att få plats för pianot. Imorgon vid sju kommer min älskade äntligen hem.
Kandagawa by night.
Söndag
Söndagen spenderades i Yoyogi koen. Jag och grabbarna sjöng, flög drake, kastade frisbee, träffade japaner och mycket annat.
Sedan drog vi och åt shabu shabu. Doppa kött i gryta med någonting, doppa i sås och ät. GOTT!
Dagen bestod av mycket skämt i stil med "Jag hatar när man ska sätta sig, så hamnar man i Carls knä", och över lag var det en mycket rolig, tokig och härlig dag.
What happens stays ...
... skrev hon på sin blogg.
Idag är det lördag. Det känns som en söndag. Jag återkommer till den orsaken.
Igår var det izakaya med skolan. För 2800 yen fick vi mat och dryck och karaoke ett par timmar. Det är mycket spännande att skåla med personalen från skolan. Att träffa klasskamrater utanför skolan är också trevligt, givetvis.
Efter izakayan var vi ett gäng som drog på karaoke och där flöt timmarna förbi. Vid tre lämnade jag karaokerummet efter nästan nio timmar av sång/skrål. Jag och Amadeus promenerade runt i jakt på mat. Slutligen blev det Mc Donalds-mat hemma hos honom och Wind Waker.
Då jag åkte hem var klockan närmare sex och det hade ljusnat igen. Klockan sex var jag hemma och kunde äntligen sova ett par timmar. Nu är klockan åtta på kvällen och jag är snortrött. Min hals mår inte jättebra heller.
Det var i alla fall värt det. Jag hade riktigt trevligt !
Tid
Så här ser det ut i klassrummet. Inte världens bästa bild precis.
Någonting jag ibland saknar är tid. Det händer så mycket. Hela tiden. Att bara ta en dag utan att göra någonting alls känns så fjärran. Givetvis är det självvalt, och jag VILL göra så mycket som bara möjligt, men om man kunde hinna med allt och samtidigt ha tid för allt annat, det vore någonting!
Idag skall jag till Harajuku med Malin i jakt på jätteröd hårfärg. Wish me luck.
Bilder från helgen
I lördags var det helt ohyggligt kallt. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. För att överleva lördagens promenader runt mellan Shinjuku's alla Book Off klädde jag mig varmt i stulen mössa och julklappshalsduk.
Och söndagen spenderades i vårsolen i Yoyogi. Jag älskar Tokyo's väder, och hur det över en natt kan bli tio-femton grader varmare än föregående dag. Så länge det är åt rätt håll tänker jag dock inte klaga.
Klasskamrater, flickvän och room mate. Här träffar jag ständigt nya intressanta människor. =D
Fredagskaraoke
Så har plötsligt hela veckan gått. Det är fredag och helg. Jag står planlös inför mina två lediga dagar, men det är faktiskt ganska skönt. Jag har lite att pyssla med här hemma. Jag skulle nog inte dö av att plugga lite också.
Efter skolan blev det karaoke. Jag har sjungit karaoke varje fredag sen jag kom hit. En god tradition.
En bra dag
Eftersom det regnade igår bestämde jag mig för att idag ska det minsann vara en bra dag! Så jag bestämde mig, och så blev det en bra dag. (Trots att de nekade mig mobil i flera olika Softbank-butiker. Suck.) Det har på många sätt varit en alldeles vanlig dag, om än lika trevlig som vanligt, men ändå en förvånandsvärt bra dag.
Idag assisterade jag Joeru-sama i matbutiken, bar lite kassar och hällde upp vatten. Sexistiska skämt om att kvinnor ska veta sin plats har jag börjat missbruka stup i kvarten. Det är faktiskt riktigt kul.
Som sagt. En bra dag. För att jag bestämde mig för det. Imorgon ska också bli en bra dag!
Idag assisterade jag Joeru-sama i matbutiken, bar lite kassar och hällde upp vatten. Sexistiska skämt om att kvinnor ska veta sin plats har jag börjat missbruka stup i kvarten. Det är faktiskt riktigt kul.
Som sagt. En bra dag. För att jag bestämde mig för det. Imorgon ska också bli en bra dag!