Trasig Kanyl

Jag har det nu. Nyckeln till framgång. Eller nej - jag ser den nu. Jag har alltid haft den - såklart.

Hemma igen, efter en härlig vecka med underbara människor.

Neh, ville bara säga det.

Året går mot sitt slut. Inte bara året, utan deceniet 00 då all världens datorer skulle gå under. Fast ingenting hände - och vi levde glatt vidare och konsumerade och producerade över våra tillgångar. Vart man än vänder sig poppar de upp likt trattkantareller ett riktigt bra svampår - årskrönikorna. Deceniekrönikorna. Året var så och så och för tio år sedan och om tio år är jag minsann ...

Så är det jul. Nästan. Dan före doppardan.

Överallt är de - dessa julsånger. Nästan så man blir tokig. Överallt.

Jag fungerar inte helt korrekt om jag jag inte får sova som jag brukar.

Jag sitter på golvet i mitt rum. De senaste timmarna har jag städat och nu ser det okej ut. En liten irriterande huvudvärk pockar på uppmärksamhet långt bak i huvudet, och jag hoppas att paracetamolen skall verka snart. Det är jul, kallt mörkt och kaneldoftande. Skoningslöst skall den inkludera oss alla. Julklappar ska köpas, inte för att man verkligen bryr sig, utan för att vi lever i ett land av konsumptionshysteri och galenskap.
En högtid då kärlek enkelt kan mätas i antal mottagna paket.

Någonstans på vägen gick någonting snett.

Jag måste påminna mig själv att lita på min intuition när det gäller jobb och sjukdom. Jag måste förstå att om jag mår dåligt under morgonen blir det sällan bättre - och oftast blir det precis tvärt om. Idag valde jag att gå hem från jobbet. Jag var helt enkelt inte alert, och jag kände mig mest ivägen på grund av detta. Och tur var det att jag gick hem, för det blev bara värre och värre. Eller blir kanske jag ska säga. (Sigh)

Just nu är jag i ett glapp mellan flera olika serier, och jag är osäker på vad jag ska välja här näst. Troligtvis blir det Kanon blandat med lite ickeanimé GTO.

(Jag vill till Japan nu!)

Nu är det dock jul vilket är ganska mysigt. Och imorgon blir det julbak och pulkaåkning för hela slanten, och det kommer bli riktigt roligt! Sen är det jul och så ska jag iväg på CISV-läger. Temat är "Identity" och detta skall bli mycket spännande.

Tack för ledigheten. Nu ska jag sova, ta tag i japanskan ordentligt och se till att börja lära mig fler kanjis.

Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå.

Nej. Jag tror inte jag riktigt fick ett korrekt plagiat av den gamal slagdängan från den tiden då man fortfarande gick upp sju på morgonen för att titta på lucia på TV.

Det är inte ens mörkt nu, men tusan vad det snöar. Alla gammalmodiga är väl överlyckliga nu - så ska det vara på julen! - men jag som är mer av det praktiska slaget ser mer blöta overaller, kalla fingrar och bussar som kör av vägen i snökaoset (tänka sig va SL, det kom snö iår IGEN!).

Jag fick odrer att ta på mig extra varma kläder ifall jag blir stående på vägen till jobbet. En buss har tydligen redan vält på Dalarövägen. Det känns tryggt och bra. Jobb ett par timmar idag, sen blir det julmiddag efter jobbet.

Hemma vid sent. Då blir det rakt i säng. Imorgon är det sjufärjan som gäller sen jobb från åtta tills stägning. Jag ska inte klaga, ty jag är mycket tacksam att jag har jobb, men ändå. En lång dag lär det bli. Jag ska då bara hoppas att jag har mer energi än igår. Det var en sån dag då jag bara var så förpestat trött.

Det har i alla fall slutat snöa. Alltid något. Återstår bara isande kyla och kalla vindar. Får väl försöka dra ihop familjen på lördag och åka pulka i gruvbacken om de inte sandat och plogat där. Jag har mina aningar om att det inte är gjort, men tanke på att det faktikst är på en liten fjuttig ö i skärgården, och våra väglag under vintern brukar vara ganska pulkavänliga.

Nu har jag sett klart på Paranoia Agent. Det tog ett tag, för jag kollade på annat emellan. Den var ... speciell. Jag tror det är ett passande ord som ganska bra beskriver den. Lite sådär tokig.

Idag har det snöat utav bara attan. Hobbyfotografer och barn blir väl glada, men jag själv tycker mest det blir blött och kallt. Det blåste också alldeles för mycket. Inte alls behagligt.

Imorgon blir det jobb igen. Alltså borde jag sova om två minuter sen. Men men, har lite japanska kvar innan jag är nöjd för dagen.

Livet flyter på.
Idag ska jag äntligen fotografierna och sen, sen kan jag skicka in alla papper. En sak mindre att oroa sig över.

Jag kom helt utan anledning att tänka på en ramsa jag glömt bort. Allt jag minns från den är ordet fistfuck. Google gav mig INTE någon ramsa då jag försökte hitta den.

Nu är det kvällen. Klockan blev plötsligt väldigt mycket, men det är inte mycket att göra åt det. Imorgon får jag sova och sannolikheten att någon skulle ringa mig och erbjuda jobb en söndag är så liten att jag troligtvis skulle tacka ja bara därför.

Idag hade jag glädjen att jobba på julbordet. Ja, självklart bokstavligen på julbordet. Jag fick under två hektiska timmar springa fram och tillbaka med tallrikar och glas och ägghalvor, ägghalvor, ägghalvor. Sedan disk, plock och dukning inför sittning två, och så samma sak igen. Under andra dukningen stog jag dock mest i disken. Mycket skönt, mindre stress och mindre "ja, det kommer snart mer Jansson", "Jag ska kolla med köket" och "Givetvis ska du få en kniv". Inget ont om restauranggäster, men efter en sittning är det rätt skönt att gömma sig i disken.

Då jag kom hem var klockan närmare halv elva. Nu är hon snart två och det är så oerhört skönt att veta att det ej spelar någon roll, för imorgon händer inget speciellt ändå. Sen blir det måndag och Felicia, klättra hoppas jag, och sedan skitsnack hela natten troligtvis (det tenderar att bli så). Tisdag, onsdag jobb och Gustav fyller år, fredag jobb, helg minijul med mamma och mormor, sedan är det nästan riktiga julafton med pompa och ståt och allt vad det innebär.

Sen tre dagars vila, och så iväg på CISV-läger som inte slutar förren nästa år. Så kan det gå!

Idag har jag jobbat igen, men imorgon är jag helt och hållet ledig, tack gud.
Då ska jag sova.
Och läsa japanska. Och göra helt ovettiga saker och sånt!
Underbart!

Ikväll tittar jag inte på Idol. Jag har faktiskt lyckats undvika det totalt förutom mina vänners statusar på facebook i stil med "HUR KUNDE TOVE ÅKA UT!" och sånt. Mycket skönt. Istället avnjöt jag riktigt mört och gott älgkött med klyftpotatis och rödvinssås tillagad av vår kock Jocke.
Skämt åsido - vi har ingen privat kock, tyvärr. Däremot jobbar Jocke för min styvfar och därför bjöd han ikväll på egenskjuten älg med välsmakande tillbehör. Det var länge sedan jag åt en så "fin" middag, med duk och rödvin och hela kalaset. Jag drack givetvis inte rödtjut, men det fanns, och det är det viktiga.

Nu sitter jag i mitt rum och fryser. Min mamma vädrade då jag var borta vilket medför att temperaturen här inne säkert ligger under 18 grader. Jag sitter med dubbla tröjor och huttrar. Inte kan jag öppna dörren heller, för då kommer katten in. Jag vill inte ha katten på mitt rum. Mitt rum är mitt - och där är ingen annan om jag inte ber om det.

Så älg är bäst då den är död. Tillagad på min tallrik. Annars är älgar ganska läskiga. Stora och majestätiska. Man ska inte tro att man har någon chans mot en älg om den vill skada en. Då gör älgen det. Men då den är död bidrar den enbart med njutning för mina smaklökar.

Jag gillar å andra sidan levande älgar också. Men bara på avstånd. Eller med ett staket emellan som på Skansen.

Nu återstår att krypa till sängs med mina grammatikböcker. Jag har flängt om lite här i rummet, så nu ser man vilken färg mattan har. Jag har även installerat (korrekt ordval - ja givetvis!) inte mindre än elva levande ljus. Så snart kvällens grammatik är avklarad är det dags för 1 litre of tears och sedan sova. Tydligen vill gud hellre att jag skall vara rik än ledig - och jag har väl ingen rätt att klaga.

Lev väl.

Detta med att jag plötsligt ska jobba sju timmar imorgon medför vissa bekymmer. Hur skall jag nu göra med min dusch. Duschar jag nu kommer håret inte hinna torka helt innan jag lägger mig. Gör jag det imorgon måste jag gå upp tidigare bara för det - och vem vill det?

Alternativt kan jag duscha nu, men då måste jag föna kalufsen. Det är inte min grej. Åh vad livet ska vara besvärligt.

Och jag som hade tänkt sitta hemma imorgon och bara spela Paper Mario, titta igenom någon animé, läsa japansk grammatik och bara softa. Trodde jag ja.

Jag ska dock ej klaga på någonting jag själv tackat ja till. Jag jobbar gärna. Det är under ytterst få omständigheter jag skulle tacka nej till ett jobb. Även om det handlar om att kasta om de flesta av mina planer. Trots allt är det bara december ut, och sen tre månader till. Jag behöver cash.

Eller behöver? Vill ha snarare.
Mitt ha-begär stillas aldrig.
Just nu vill jag ha oflottigt hår utan ansträgning - men det får jag tyvärr inte hur mycket jag än jobbar. Det är bara hopp i duschen för att ordna det. Veckans första dusch med mitt splendid schampo från apoteket mot mjäll. Ja - Apoteket är emot mjäll - och från det apoteket har jag köpt mitt schampo. Syftningsfel är roliga minsann - speciellt när det kommer från smarta människor som kan egentligen.

Kära dagbok,
Jag trodde jag skulle vara ledig imorgon. Inte då.
Inte heller är jag fri på lördag. Illa då.
Hard is the life of a vikarie / extrajobbare.

Tack och hej - Leverpastej.

Jag tror det är bland de tokigaste jullåtar jag hört, men ack så rolig är den.

Imorgon jobbar jag hela dagen på hemmaplan. Det är oerhört skönt. Jag har också bestämt mig för att svika min vän Rikard på fredag och gå på mina småsyskons luciatåg istället. Rikard har trots allt många spelningar, och luciatåget är bara en gång om året. Dessutom kommer jag omöjligt kunna gå nästa år, då jag kommer befinna mig i Tokyo.

Jag sitter här hemma och drömmer mig bort till Japan. Räknar ner dagarna.
Idag fick jag mitt friskhetsintyg vilket innebär att jag har alla papper klara. Trodde jag ja. Där stod fel födelsedatum, så det vara bara maila doktorn och be om ett nytt. Det lär väl inte dröja mer än någon dag extra, men det är ändå irriterande. Nu ska jag bara fylla i det sista som jag inte orkat med i ansökan, sen är jag ready to go!!!

Äntligen.
Sen är det bara att vänta. Räkna ner dagarna och vänta på att det ska bli april. Föregående påstående var inte helt sant. Sen ska jag lägga äckligt mycket pengar på en flygbiljett, fixa boende och SEN är det bara att vänta vänta vänta.