Trasig Kanyl

De säger att man ska se positivt på livet, men jag ser inget positivt med huvudvärk och svagt illamående.

(Hm, om jag skriver SVININFLUENSA med stora, feta bokstäver kanske fler läser min blogg!)

Det är tokigt hur snabbt man blir beroende av något. Dagarna nu när jag jobbat har jag tänkt saker i stil med "Åh, nu hade jag bara tid att titta på animé en timme idag".
Serial Experiments Lain är precis klar, och nu drar jag igenom Kuroshitsuji. Sebastian är underbar så det räcker att bli över.

Japanskan går sakta men säkert framåt. Jag märkte idag när jag tittade igenom exempelmeningarna i min kanjibok att jag faktiskt förstår mycket mer än för en vecka sen. Och att kunna titta på en serie hiraganatecken och bara kunna läsa vad det står - den känslan är underbar.

Nog att jag inte kan ALLA hiragana perfekt flytande än, men många sitter nu. ^^

Ah well.
Vettigare saker kan jag göra än att skriva här.
Som Kuroshitsuji till exempel.
... och dreggla över Sebastian.

Andra dagen arbete i sträck. Jag börjar vänja mig.
Imorgon är det i alla fall fredag, och i egenskap av att det faktiskt är just en fredag kommer den arbetsdagen gå av bara farten. Som det gör med fredagar.

Jag gillar mitt liv.
Jag gillar ett meningsfullt arbete där jag får nog med jobb för att få en anständig inkomst i förhållande till mina levnadsomkostnader. Ändå har jag möjlighet att tacka nej om jag vill. Detta gör att man aldrig känner sig tvingat att arbeta, och sådeles alltid tackar ja.

Imorgon har Rikard minsann spelning. Det ska bli mycket trevligt. Dessutom ska jag åka dit i sällskap av Jerry. Korta meningar. Det är roligt.

Jag trivs bra. Visst känner jag att jag egentligen gärna skulle ha mer tid till japanskan, men det är mest för att det är så förbenat roligt. Men livet känns bra. Det finns mycket som skulle gå att ändra på, men jag är nöjd med vad jag har.

Nu återstår nagelmålning, syende av knapp, planering av morgondag, Serial Experiments Lain (nej, fortfarande inte klar. Jag har ej tagit mig tid.) och lite sömn. Sömn är bra. Jag vill sova mer än vad jag gjort senaste tiden.

Idag stod jag för övrigt ensam i mörkret en halvtimme. Längre tid har jag aldrig varit ensam i mörkret förut. Men det gick helt bra. Jag passade på att uträtta lite ärenden under tiden och han dessutom med att stöta en vän. Oavsiktligt givetvis, fast det gör väl inte stöten lättare. Som när min mamma tillslut kom och hämtade mig.

- Jag var tvungen att göra klart några saker först.
- Okej, men det gör inte mina fötter varmare.

Så är det faktiskt. Visst är det lättare att förstå om det faktiskt fanns en god anledning bakom, men det gör fortfarande ingenting annorlunda. Jag fryser fortfarande om fötterna faktiskt, men jag är inte arg på min mamma. Jag hade gott om tid till trevliga funderingar och annat när jag stod där. Allt sker av en mening - frågan är bara vad som var meningen idag?

Man blir i alla fall glad av att jobba med barn. De är enkla, raka och ärliga. De är snälla och räds inte kramar.
Tänk om det kunde behållas.

Kreativa rubriker i all ära ...
Idag jobbade jag för första gången på sex veckor. Pengar i all ära, och visst var det kul att komma tillbaka och visst är det otroligt roligt och givande att jobba med barn. Att gå upp halv sju däremot. Inte lika kreativt, roligt och givande.
Jag är trött. Klockan är fem i sju och jag tror snart jag däckar.

Mitt japanskaintag idag har varit ett avsnitt av Sailor Moon på färjan hem. Jämfört med mina lediga dagars timlånga studier med allt från kanji till pokémon utan text /inte för att jag förstår nästan någonting alls, men för att man lyssnar bättre på språket utan subs//

Jag inser dock att då jag jobbar är det inte bara det faktum att jag är hemifrån tio timmar, indirekt går också massa kvällstid efterssom jag är trött och behöver prioritera sömn inför nästa arbetsdag.

Nästa vecka jobbar jag i alla fall bara tisdag och fredag. Än så länge. Som vikarie vet man faktiskt aldrig, och just nu känns det så skönt att oavsett om jag får jobb eller ej så är det bra på sitt sätt.

Jag märker i alla fall att jag blir mer och mer kompatibel med barn. Idag läste jag Viggos Nej fem gånger i rad. NEJ, SÄGER VIGGO!

Jag är också trött, sa jag det.

På fredag har min kära Rikard spelning i Huddinge /Åh, I'll totally miss him when I get to Tokyo/ och på lördag har vi Wii-kväll hos Elli. Eventuellt klämms även lite simning eller klättring in under dagen, beroende på sällskap / frånvaro av sällskap.

Om en halvtimme är det "Halv åtta hos mig", och innan dess ska barnen ha pyjamas och ha tänderna bostade, annars blir det säng utan detta otroligt underhållande program. Så jag ska väl se till att de tar tag pyjamaspåtagningen nu.

(Ett flertal saker här skulle kunna ge en så felaktig och konstig bild av mig. ME LIKE! ^^)

Där är jag nog i ett nötskal. Underbar mening.
Ett konstaterande att SAS har kontor i Stockholm blir en halv A4's utlägg.

Yay. Kunskap glädje och så lite tango. Sas har kontor i Stockholm, vilket gör det lättare för mig. Då kan jag gå dit och säga "Hej" och så kan de få besvara alla mina frågor om biljettombokning, så jag vet allt om det.

To do, enligt inbördes rangordning;
- (Någonstans här i början, motta godkännande från CSN och nödvändiga papper som skolan vill se)
- Beställa tid hos farbror doktor som kan Xreja (ja så heter det bestämt) mina lungor och säga att jag inte har tuberkulos. Har jag det vill nog japanerna inte ha mig.
- Besöka en fotograf någon dag jag har "student like clothes" på mig, och titta stelt in i kameran och få åtta kopior av denna händelse.
- Fylla i resterande uppgifter på application form, som jag nu har koll på, tror jag.
- Skicka in allt till Blueberry.

Detta är avklarat dagen efter att jag mottagit CSN och besökt doktorn. Allt annat kan göras ungefär när som helst.
Just nu kan jag inte göra så mycket.

Men nu har jag i alla fall fått jobb tre dagar denna vecka, och en nästa. Så äntligen är det lite fart på mitt cash flow igen. Och vad det verkar så behöver de vikarier, och så länge folk blir sjuka och åker på kurser har jag jobb.

Fördelen med detta är två saker.
1. Jag får all semesterersättning sista månaden jag jobbar. Vickar jag alltså minst en gång i månaden fram till mars får jag 25e april, tillsammans med min marslön, en liten summa semesterersättning.
2. Skatteåterbäringen i juni späs på varje dag jag jobbar, eftersom jag ej brytt mig om att jämka just därför.

And that's great. Förra året fick jag fem tusen i återbäring (som alla gick till min Tokyobiljett) och i år har jag jobbat aningen mer, så räknar med en något större summa.

Pengar är inte allt, men nog underlättar det ibland.

Vi snackar om att starta en studiecirkel. Tema främmande språk. Än så länge är vi tre personer och två språk. Spanska och japanska. Hur detta ska fungera i praktiken återstår dock att se, men roligt vore det om vi fick till något!

I brist på kreativa inlägg kan dagen summeras med.
"Titta där är de. DE PUSSAS!", samt "Jag såg din blick."
Blicken, den var till den snygga asiaten på busshållsplatsen som ställde sig perfekt så jag kunde sneak-peak'a över Jennys axel. Det gjorde min dag.
Tyvärr åkte han inte med min buss, utan 24-an.

Nu har jag troligtvis jobb resten av veckan, and that's great.
Jag tror jag vet allt jag behöver för att fylla i application form nu. Imorgon ska jag boka tid för läkarundersökning (för att bevisa för KAI att jag ej har tuberkulos) och så snart jag fått svar från CSN är jag good to go!

Yay.
Jag längtar tills jag fått iväg de där papperna. Då kan jag släppa det, för går något fel då kan jag ej göra något. Nu bara ligger de här hemma och oroar mig, lite i smyg. Jag ska någon dag få tag på Jonte så ska han få stilla alla mina orosmoln över ansökan. Han är bra på sånt, och dessutom har han gått igenom samma sak som jag, och jag vill minnas att vi vill dubbelkolla tusen gånger båda två. Alltså, säger Jonte att det är ok, så är det antagligen det.
(Som en korrekturläsar på distans. Inte alla som har en sån...)

Matilda hänger runt på vänners och andras bloggar från Tokyo och drömmer sig bort till ett land utan pmsgriniga kassörskor. (Nej, jag kommer aldrig släppa det uttrycket. För det stämmer så bra)

Nu har jag, efter två veckor i Sverige, kommit fram till vad jag vill göra de resterande knappt fem månaderna här. Jag vill bo hemma, ha tid för min familj, mina vänner och framför allt mig själv. Jag vill må bra och göra det som känns mest rätt.
Just nu känns det inte mest rätt att hetsa efter jobb. Jag får några vicktimmar, det räcker gott. Jag behöver inte bli rik. Jag VILL INTE bli rik. Inte på bekostnad av allt annat.
Jag har nu konstaterat att jag vill bo hemma min sista tid här i Sverige på ett tag, oavsett hur lite jobb jag får.
Det är vad som känns rätt, just nu.

Kanske jag känner något helt annat imorgon.
Och då blir det så den dagen.
Men just nu är det bara så skönt att vara hemma - vare sig det är på Ornö eller här i lägenheten i Handen - och att veta att jag faktiskt kan göra det, det betyder mycket.

Så. Nog med emotionella utlägg på webben.
Men så är det.
Och nu känner jag mig lugn.
Fuck Mc Donalds.

Go go Ornö!

Nu ska jag strukturera min dag. Jag kan knappast sitta i pyjamas framför barnkanalen hela morgonen. Piggley Winks äventyr är å ena sidan bra, men å andra sidan saknar det djupare mening.

I need to do;
Kanji - för att det är roligt.
Katakana - eftersom hiraganan äntligen börjar falla på plats.
Papper - skissa med blyerts på visumpappren.
Foton - Gå till fotograf och fixa bilder till visumansökan.
Animé - för mitt höra nöjes skull.
Platsbanken - gå igenom dagens alla annonser.
Frukost - för jag är hungrig.
Annat - allt jag glömt i egenskap av trött nyvaken.

Mimmi sätter griller i huvudet genom att bekräfta för mig att de faktiskt är ganska galna när det gäller visum. Jag blir tokig, tänk om de failar mig?! Knappast, men ändå. Ah ah ah ah AHAHHAAAAAAAAAAA!!!
Jag ska lätt gå igenom alla papper imorgon och skriva första utkast svagt svagt med blyertspenna.

Jag måste också förbi en fotostudio och ta åtta bilder tre gånger fyra centimeter. Det kan jag faktiskt göra imorgon, när jag ändå är iland.

Och mest slumpartade då en före detta klasskamrat minsann känner någon annan som också ska börja läsa vid KAI i april. It's a small world after all - så nu har jag mailat en snubbe som kanske blir min klasskamrat om fem månader. (Rättning; MINDRE ÄN 5 MÅNADER!)

Nu ska jag sova. Alla andra gör det redan. De som ska gå i skolan och jobba imorgon. As for me, tomorrow is all about doing really nothing usefull. Titta på animé, plugga japanska, bli tokig på exempelmeningarna i min kanjibok.

And so on.

Hiraganan börjar falla på plats nu i alla fall. Jag behöver alltmer sällan titta på mitt lilla fuskpapper.
Sånt känns alltid bra.

7 avsnitt kvar av Serial Experiments Lain. Sen ... vet jag inte.
Jag har många animéserier att titta på nu.
Joyful!

Idag anlände ett brev till mig från Blueberry med diverse små papper om visum och sånt.
En ansökan för min första termin då jag ej skall ha studentvisum, eftersom det är för nära i tiden och visumet inte hinner ordnas tills April.
En ansökan från juli inklusive alla visumpapper, tror jag. Det är läskigt. Bland annat står där "Signature; exaktly as in passport". Jaha? Min signatur har faktiskt förändrats sen mitt pass utfärdades för två år sedan. Vad ska de göra. "Denied, due tobad signature". Knappast. Det är väl snarare om det är någon major skillnad, men ändå. Lite läskigt är det.

Över lag. Jag och pappersarbete. Det gör mig tokig. Jag läser igenom tusen gånger minst. Fast jag redan från början dubbelcheckar allt innan jag ens skriver. Denna ansökan till visum och allt består också av ett antal tusen sidor, känns det som. Icke att förglömma heller att där ständigt står små uppmuntrande noteringar i stil med "Glöm inte att Japan är väldigt noga med sånt här. Våga inte göra någonting fel, då skållar de dig levande i Sverige, efterssom du ej får sätta din fot i närheten av Japan, NÅGONSIN!"
(Skämt åsido, men jag är smått orolig, som alltid när det är viktiga papper)

Jag minns då jag sökte visum för att åka till Ryssland. Det var inte roligt. I slutändan fick jag rusha och ta nya bilder och missa en halv skoldag för att mitt första visum fått avslag tack vare bilderna och deadlinen var väl ungefär dagen innan jag fått avslag. Sen gick allt bra i slutändan, men då var jag stressad.

Nu är detta lugnt. Jag har bra koll på allt, tänker ta bilderna hos en fotograf, och jag är framför allt ute i god tid. Så inte så mycket kan gå fel, right?

Nu ska jag först skicka papper till CSN, och när det väl är klart och jag besked om beviljat studielån kan jag skicka in alla "application form" till skolan. YAY, nu är på jag på väg!!! ^^

Nu har jag i alla fall varit duktig.
Jag har ringt en förskola och skrivit upp mig på deras vikarielista,
jag har mailat ett café vars annons jag såg på platsbanken,
jag har mailat folk jag arbetat med förut och frågat om de vill vara mina referenser.

Cred till mig.
Nu ska jag läsa japanska.

Nehe!
Nu ska jag ta tag i något viktig, jag skall lära mig jonglera ordentligt.
Jag har försökt flera gånger, men aldrig riktigt passerat den där spärren där det bara släpper. Men det tänker jag göra denna gång. Om fem månader står jag i Yoyogiparken och jonglerar, that's a promise (och givetvis ska mina andra älsklingar följa med också, there's always room for poi and diabolo).

Jag ska också börja samla på nya kortspel, patiencer (hur tusan stavas det där ordet egentligen?) och tärningsspel.
Matilda tror på simpla nöjen.

Idag är det fjärde november. Om fem månader och en dag börjar jag läsa japanska vid KAI japanese language school i Tokyo, och tiden går på tok för långsamt.

Idag ska jag i alla fall uträtta ett bankärende.
Alltid något.

Och jag har faktiskt samlat på mig annonser om helt drägliga arbeten från platsbanken som jag skall söka så snart jag har mitt CV klart. Vilket borde vara ikväll, eftersom jag vet precis vad att skriva, och allt som återstår är just att skriva det.

Hah, jag hade minsann räknat fel. Jag har hela tiden tänkt fyra månader. Det är fanimej fem månader kvar ... åh. Don't wanna wait so long. But I really have no choise.

Hej osammanhängande stycken utan koppling till varandra.
Ikväll blir det Serial Experiments: Lain, en lite äldre animé jag hittade på en lista någonstans på nätet. Den verkar intressant, och om inte annat är det alltid lärorikt.

Och jag tittar på pokémon också. Utan subs, haha, förstår ingenting. Bara något enstaka ord då och då, men jag tror det är bra, och det är alltid kul att titta på söta pokémon.
Så ser dagarna ut just nu, plocka ihop saker, sortera kläder, titta på animé, plugga hiragana, katakana och kanji i respektive bok, läsa om japanska språkets historia i en annan bok och så lite "My Japanese Coach" till DS. Håller jag ambitonen uppe borde jag i alla fall lära mig någonting.

Det är lustigt, ovan nämnda DS-spel. Det är riktigt mysigt. Enbart det skulle aldrig lära någon att prata japanska, men parallellt med allt annat är det riktigt roligt att sitta om kvällarna och sätta ihop meningar och lära sig lite nya ord.

Jag måste säga att än så länge känns det som ett väldigt logiskt språk. Matilda gillar språk. Matilda gillar logik, och således gillar Matilda japanska.

(Från jonglering till japanska i ett inlägg. Logiska samband äger!)

Nu sitter jag hemma. Klockan är tolv minuter före fyra, och jag har ännu en skrivit CV eller på allvar övervägt att söka jobb. Det är nu en vecka sedan jag kom hem och jag har ej gjort mycket vettigt.

Jag måste säga att "slackerlivet" just nu passar mig ganska bra. Jag vaknar i rimlig tid, tittar på animé, hobbypluggar japanska, plockar iordning på mitt rum och bakar kakor. Det känns jätteskönt att faktiskt bara inte göra någonting vettigt.

Nu vet jag att jag måste göra det så småning om. Och ja, jag ska söka jobb. Men jag gjorde det inte idag, och jag tänker ej heller göra det imorgon. Men ligger jag bara hemma och pillar mig i naveln? Nej, det vill jag inte påstå. Än så länge har jag inte haft problem att roa mig under dagarna, och faktiskt är det så att för varje animéavsnitt jag tittar på lär jag mig lite mer japanska, så, det fyller en funktion det med.

Jag ska söka jobb. Men inte idag. Just nu känner jag att visst, jag skulle kunna rusha till arbestsförmedlingen och ta första bästa som gav mer än 40 kronor i timmen, men det är inte allt jag vill. Jag bävar för att tvingas ta ett jobb där jag inte kan bo här hemma. Och det är väl ungefär 95% av alla jobb som utesluts om jag vill kunna bo här på ön sista månaderna.

Detta gör att jag faktiskt skjuter upp det, märker jag. Och när jag tänker efter, visst vill jag ha kapital i Japan, men jag vill faktikst inte jobba så mycket som bara möjligt, om det går ut över mina möjligheter att vara hemma.

Med det är det inte sagt att jag ej kommer skaffa arbete. Det ska jag, men jag tänker tillåta mig själv att skjuta på det ett par dagar till. Jag vet att det bara är jag själv som förlorar på det, men just nu känns det bäst att göra så, och om det är en sak jag lärt mig är det att alltid göra vad som känns bäst.

Jag vet också att det inte enbart är lathet eller någon fånig tro att mina föräldrar ska försörja mig nu eller i Japan, jag vet att jag ansvarar över mitt eget liv. Just nu bara känner jag att jag vill vänta ett par dagar - och jag vet att det faktiskt är det det handlar om, och inte flera månader.

Jag behöver ett jobb - för pengarna och för att ha något att göra, men än så länge har jag nog att göra här hemma.

(Jag har börjar skriva ned allt jag äger i långa listor. En stor del av mina kläder ligger nu i högar som avgör deras öde.)

Nu har jag tittar klart på animéserien Death Note. 37 avsnitt.
Så bra. Jag grät mot slutet.
Jag tänker dock ej spoila något, men se den.

Imorgon gäller organisation. Listor, och annat vettigt.
Jag ska lista det mesta i min ägo enligt tre kategorier; "bort", "eventuellt bort" och "kvar". "Kvar" kommer sedan delas i två underliggande kategorier, "Japan" och "vänta i Sverige".

Bort är saker som ej har något affektionsvärde som kommer åka oavsett vad som händer. Även om de inte ens kan inbringa en endaste krona på tradera. Saker jag helt enkelt inte vill plocka upp ur en kartong om två år. I denna kategori infaller exempelvis cirkus 70% av mina kläder.

"Eventuellt bort" är för sånt som ändå har någon liten plats i mitt hjärta. Detta är saker som helt enkelt får gå om jag får nog med pengar, alternativt om det är till någon jag tycker om som jag vet tar god hand om mina ägodelar. Hit faller till exempel min kamera (får jag nog med pengar för den kan jag lika gärna köpa ny i japan om jag känner för det).

Och kvar är helt enkelt det jag ännu inte kan/vill skiljas från samt sådant som kommer fylla en funktion i Tokyo. Till denna kategori hör exempelvis min deoderantsamling och mina snyggjeans.

Detta kommer ta tid och energi.
Tradera kommer bli min nya vän, och allt som inte är i totalt oskick kommer auktioneras ut. Jag vet av personlig erfarenhet att folk köper allt möjligt skit, och jag har till och med ett fåtal saker som inte är bara skit!

Alla dessa minimalistiska intäkter (jag hoppas att uttrycktet "många bäckar små" kommer gälla här) kommer placerar på ett separat konto, det så kallade japankontot. Här kommer jag spara så mycket jag bara kan, så att jag har ett kapital till oväntade utgifter.

Efter att större delen av dagen gått kan jag nu utvärdera hur det gått att bocka av punkterna på listan.

- Vakna (x)
- Titta på på tok för många avsnitt av Death Note (x)
- Äta frukost(x)
- Titta på resterande fem avsnitt av Death Note ( )Jag har fyra kvar som jag sparar tills ikväll.
- Skriva CV och personligt brev ( ) Jag har ej skrivt, men jag har tänkt mycket på det, och således är själva skrivandets effektivitet maximerad eftersom jag redan vet precis vad att skriva.
- Börja titta efter jobb som inbringar så mycket pengar som möjligt (x) Allt i enighet med den luddiga formuleringen "börja titta" som egentligen bara inneburit att jag bessökt arbetsförmedlingens hemsida.
- Tala med banken om jag bör öppna sparkonto eller placera mina sparpengar nu-april på mitt fondkonto ( ) Gör jag på onsdag.
- Organisera på rummet (x) jdet tänker jag göra ungefär nu, så det kommer vara påbörjat innan dagen är slut.
- Tänka över min önskelista inför jul (x) Tänkt har jag. Jag behöver en stor resväska. Något mer? Knappast.
- Lära mig fem hiragana. (x) あいうえお (a i u e o)är nu inpräntade i mitt sinne. Imorgon blir det fem nya.
- Fundera över saker jag kan kränga av (x) Japp. Resultat: Typ allt. Jag har också noterat att om man lägger ut en traderaauktion med 1 krona som utropspris och ej får några bud kostar det ingenting. Således är det egentligen bara att slänga upp allt skit och se om folk budar. Några pengar går säkerligen att bringa in.
- Visum (x) Jo då, jag har svängt förbli japanska ambassaden (deras hemsida i alla fall) och tittat runt lite. Mycket mer kan jag ej göra i dagsläget.


Det gick faktiskt ganska bra. Jag har redan lyckats kränga av mitt ds också. Första 800 till mitt japankonto, som jag ej öppnat än. Min plan är att lägga alla pengar från avkrängda saker där. När jag får lön (ja, jag kommer ha sökt många jobb innan veckan är slut, och jag räknar kallt att jag får något av dem) när jag får lön tänker jag direkt placera 50% av denna i japankontot, och sedan leva snålsnålt och placera återstående vid månadsslutet där också.
Om jag nu är lite duktig och håller uppe allt detta kan jag säkerligen ha ett bra backup-kapital när jag åker. Det lär behövas.