Trasig Kanyl

Neh, ville bara säga det.

Och Elli berättar glatt om pojkar på LAN som sätter kuddar över sina käraste delar, slår på en porrulle och sedan sitter och grupprunkar. Efter en långt utlägg nekar Morgan att detta någonsin förekommit.

Året går mot sitt slut. Inte bara året, utan deceniet 00 då all världens datorer skulle gå under. Fast ingenting hände - och vi levde glatt vidare och konsumerade och producerade över våra tillgångar. Vart man än vänder sig poppar de upp likt trattkantareller ett riktigt bra svampår - årskrönikorna. Deceniekrönikorna. Året var så och så och för tio år sedan och om tio år är jag minsann ...

Så är det jul. Nästan. Dan före doppardan.

Överallt är de - dessa julsånger. Nästan så man blir tokig. Överallt.

Jag fungerar inte helt korrekt om jag jag inte får sova som jag brukar.

Jag sitter på golvet i mitt rum. De senaste timmarna har jag städat och nu ser det okej ut. En liten irriterande huvudvärk pockar på uppmärksamhet långt bak i huvudet, och jag hoppas att paracetamolen skall verka snart. Det är jul, kallt mörkt och kaneldoftande. Skoningslöst skall den inkludera oss alla. Julklappar ska köpas, inte för att man verkligen bryr sig, utan för att vi lever i ett land av konsumptionshysteri och galenskap.
En högtid då kärlek enkelt kan mätas i antal mottagna paket.

Någonstans på vägen gick någonting snett.

Jag måste påminna mig själv att lita på min intuition när det gäller jobb och sjukdom. Jag måste förstå att om jag mår dåligt under morgonen blir det sällan bättre - och oftast blir det precis tvärt om. Idag valde jag att gå hem från jobbet. Jag var helt enkelt inte alert, och jag kände mig mest ivägen på grund av detta. Och tur var det att jag gick hem, för det blev bara värre och värre. Eller blir kanske jag ska säga. (Sigh)

Just nu är jag i ett glapp mellan flera olika serier, och jag är osäker på vad jag ska välja här näst. Troligtvis blir det Kanon blandat med lite ickeanimé GTO.

(Jag vill till Japan nu!)

Nu är det dock jul vilket är ganska mysigt. Och imorgon blir det julbak och pulkaåkning för hela slanten, och det kommer bli riktigt roligt! Sen är det jul och så ska jag iväg på CISV-läger. Temat är "Identity" och detta skall bli mycket spännande.

Tack för ledigheten. Nu ska jag sova, ta tag i japanskan ordentligt och se till att börja lära mig fler kanjis.

Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå.

Nej. Jag tror inte jag riktigt fick ett korrekt plagiat av den gamal slagdängan från den tiden då man fortfarande gick upp sju på morgonen för att titta på lucia på TV.

Det är inte ens mörkt nu, men tusan vad det snöar. Alla gammalmodiga är väl överlyckliga nu - så ska det vara på julen! - men jag som är mer av det praktiska slaget ser mer blöta overaller, kalla fingrar och bussar som kör av vägen i snökaoset (tänka sig va SL, det kom snö iår IGEN!).

Jag fick odrer att ta på mig extra varma kläder ifall jag blir stående på vägen till jobbet. En buss har tydligen redan vält på Dalarövägen. Det känns tryggt och bra. Jobb ett par timmar idag, sen blir det julmiddag efter jobbet.

Hemma vid sent. Då blir det rakt i säng. Imorgon är det sjufärjan som gäller sen jobb från åtta tills stägning. Jag ska inte klaga, ty jag är mycket tacksam att jag har jobb, men ändå. En lång dag lär det bli. Jag ska då bara hoppas att jag har mer energi än igår. Det var en sån dag då jag bara var så förpestat trött.

Det har i alla fall slutat snöa. Alltid något. Återstår bara isande kyla och kalla vindar. Får väl försöka dra ihop familjen på lördag och åka pulka i gruvbacken om de inte sandat och plogat där. Jag har mina aningar om att det inte är gjort, men tanke på att det faktikst är på en liten fjuttig ö i skärgården, och våra väglag under vintern brukar vara ganska pulkavänliga.

Nu har jag sett klart på Paranoia Agent. Det tog ett tag, för jag kollade på annat emellan. Den var ... speciell. Jag tror det är ett passande ord som ganska bra beskriver den. Lite sådär tokig.

Idag har det snöat utav bara attan. Hobbyfotografer och barn blir väl glada, men jag själv tycker mest det blir blött och kallt. Det blåste också alldeles för mycket. Inte alls behagligt.

Imorgon blir det jobb igen. Alltså borde jag sova om två minuter sen. Men men, har lite japanska kvar innan jag är nöjd för dagen.

Livet flyter på.
Idag ska jag äntligen fotografierna och sen, sen kan jag skicka in alla papper. En sak mindre att oroa sig över.

Jag kom helt utan anledning att tänka på en ramsa jag glömt bort. Allt jag minns från den är ordet fistfuck. Google gav mig INTE någon ramsa då jag försökte hitta den.

Nu är det kvällen. Klockan blev plötsligt väldigt mycket, men det är inte mycket att göra åt det. Imorgon får jag sova och sannolikheten att någon skulle ringa mig och erbjuda jobb en söndag är så liten att jag troligtvis skulle tacka ja bara därför.

Idag hade jag glädjen att jobba på julbordet. Ja, självklart bokstavligen på julbordet. Jag fick under två hektiska timmar springa fram och tillbaka med tallrikar och glas och ägghalvor, ägghalvor, ägghalvor. Sedan disk, plock och dukning inför sittning två, och så samma sak igen. Under andra dukningen stog jag dock mest i disken. Mycket skönt, mindre stress och mindre "ja, det kommer snart mer Jansson", "Jag ska kolla med köket" och "Givetvis ska du få en kniv". Inget ont om restauranggäster, men efter en sittning är det rätt skönt att gömma sig i disken.

Då jag kom hem var klockan närmare halv elva. Nu är hon snart två och det är så oerhört skönt att veta att det ej spelar någon roll, för imorgon händer inget speciellt ändå. Sen blir det måndag och Felicia, klättra hoppas jag, och sedan skitsnack hela natten troligtvis (det tenderar att bli så). Tisdag, onsdag jobb och Gustav fyller år, fredag jobb, helg minijul med mamma och mormor, sedan är det nästan riktiga julafton med pompa och ståt och allt vad det innebär.

Sen tre dagars vila, och så iväg på CISV-läger som inte slutar förren nästa år. Så kan det gå!

Idag har jag jobbat igen, men imorgon är jag helt och hållet ledig, tack gud.
Då ska jag sova.
Och läsa japanska. Och göra helt ovettiga saker och sånt!
Underbart!

Ikväll tittar jag inte på Idol. Jag har faktiskt lyckats undvika det totalt förutom mina vänners statusar på facebook i stil med "HUR KUNDE TOVE ÅKA UT!" och sånt. Mycket skönt. Istället avnjöt jag riktigt mört och gott älgkött med klyftpotatis och rödvinssås tillagad av vår kock Jocke.
Skämt åsido - vi har ingen privat kock, tyvärr. Däremot jobbar Jocke för min styvfar och därför bjöd han ikväll på egenskjuten älg med välsmakande tillbehör. Det var länge sedan jag åt en så "fin" middag, med duk och rödvin och hela kalaset. Jag drack givetvis inte rödtjut, men det fanns, och det är det viktiga.

Nu sitter jag i mitt rum och fryser. Min mamma vädrade då jag var borta vilket medför att temperaturen här inne säkert ligger under 18 grader. Jag sitter med dubbla tröjor och huttrar. Inte kan jag öppna dörren heller, för då kommer katten in. Jag vill inte ha katten på mitt rum. Mitt rum är mitt - och där är ingen annan om jag inte ber om det.

Så älg är bäst då den är död. Tillagad på min tallrik. Annars är älgar ganska läskiga. Stora och majestätiska. Man ska inte tro att man har någon chans mot en älg om den vill skada en. Då gör älgen det. Men då den är död bidrar den enbart med njutning för mina smaklökar.

Jag gillar å andra sidan levande älgar också. Men bara på avstånd. Eller med ett staket emellan som på Skansen.

Jag måste ta det lugnt nu.
Idag då jag kom hem blev jag stressad. Eller var stressad. Eller någonting. Inte bra. Inte bra.

Jag insåg dock detta ganska snabbt, och jag förstod också vikten av att lugna ner mig - genast. Problemet var att det inte gått så bra.

Jag är stressad över ... jag vet inte, mitt liv kanske? Stressad över att inte hinna med, att inte räcka till. Att vilja och sund förnuft och borde och måste inte går hand i hand som en enhet. Att man alltid tvingas välja. Detta vecka har jag en dag ledigt. Det är på söndag. Den dagen ska ingen få ta ifrån mig.

Givetvis är det mitt eget fel. Jag tackar ja till jobben jag erbjuds, men borde jag göra det? Borde jag verkligen alltid tacka ja, även då det känns som idag, att jag egentligen inte borde? Visst måste jag ha pengar, och varje arbetstillfälle innan jag åker innebär mer pengar till nöjen och mys i Tokyo - men är det värt det?

Vore det en längre tidsperiod vore svaret självklart nej. Erbjöd någon mig jobb sex dagar i veckan vore svaret nej. Oavsett lönen. Pengar underlättar men det är inte allt.

Jag mådde alltför dåligt under min gymnasietid på grund av stress och prestationsångest. Jag får inte hamna där igen. Där mår jag inte bra. Där blir jag ett grått moln utan inspiration som inte gör något vettigt. Så får det aldrig bli. Istället ska jag på en gång ta tag i alla stresskänslor och bearbeta dem.

Hur då?
Jag vet inte. Idag tände jag det ljus, tog det lugnt och tänkte på olika saker som inspirerar mig. Det brukar landa på Joathan och Rikard och så blev det även idag. De om någon har visat mig vikten av att alltid vara sig själv och gå sin egen väg. Att det bara är då man mår riktigt bra.

Jag förstår mer och mer det som verkar så självklart för dem.
En dag ska jag inte bara förstå - utan leva det.

Hah. Alltid ska man bli emotionell om natten. Det hör väl till.
Idag har jag förstått lite mer japanska än igår.
Jag har befäst nya ord och grammatikregler.
Jag har bra vänner som finns där för mig.
Jag bor oerhört vackert.
Jag har möjlighet att flera dagar i veckan arbeta på en arbetsplats där jag trivs, får vara ute mycket och får chansen att göra någonting bra.
Jag har ingenting att stressa över.
Jag jobbar 45 timmar denna vecka - men inga fler veckor. Det får jag lov att se till, för jag förtjänar inte att vara stressad.

Så. Imorgon kommer jag vara trött men förhoppningsvis lugn. Jag ska jobba med någonting jag gillar, sen ska jag klättra med min familj och slutligen titta på någon bra film med en av mina bästa vänner. Det kommer bli en bra dag och sedan är det inte långt kvar till söndag då jag slutligen får vila.

Om jag skulle "marknadsföra" min blogg har jag en känsla av att det inte skulle dröja länge innan det blev som sist. Mamma skickar länken till halva släkten som berättar för återstående tre halvor och plötsligt har 200% av alla jag känner läst precis allt jag skrivt sedan oktober.
På ett sätt är det roligt - men nej, jag orkar inte riktigt. Jag skriver för mig själv.

Visst att du skriver för dig själv - varför publicerar du det på nätet då? Någonting skrivet enbart för personlig vinning borde ej fylla någon funktion i allmänhetens ögon? Nej, det stämmer nog, men då jag skriver så påverkar mottagaren väldigt mycket. Därför känns det lättare att ha en imaginär läsarkrets där ute.

Det behöver inte vara någon som lyssnar - bara jag får prata eller skriva eller uttrycka mig på något sätt. Det är vad allt handlar om. Uttryck - känslor - vara sig själv - slappna av - finnas till. Djupt skulle vi kunna gå, men icke då. Jag håller mig på ytan ikväll.

Jag har börjat stanna uppe sent om kvällarna. En dålig vana, främst då det påverkar mina morgontider. Jag gillar inte att sova bort halva dagen. Minnen från Tokyo då vi vaknade vid tre-fyra-tiden och hur det hunnit mörkna där ute innan vi hade gått upp och städat bort sängarna.

Det går inte en dag utan att jag tänker på Japan. Japan som var - Japan som är - och Japan som kommer att vara. Att jag faktiskt kommer bo där ett år. Ett helt år. Hur mycket jag kommer hinna uppleva. Hur mycket som kommer hända. Tokyo kommer definitivt förändra mig på många sätt.

Nu är klockan tjugo i tolv. Min mage har konstiga läten för sig. Idag fick jag veta att jag ska jobba idag - och dessutom att jag får jobba på lördag. Det blir det tredje sortens jobb jag gör denna månad. Många olika löneinstättningar 25e januari med andra ord.

Jag ska se till att hålla mig under 35 000 för att slippa eventuellt strul med CSN. Jag måste kolla upp det där. Får jag jobb som nu kommer jag överskrida det. Jag måste kolla upp det där. Trots allt är det fyra löner jag kommer plocka ut under 2010 - och det kan mycket väl överskrida fribeloppet.

Så. Kollat på hemsidan. Mitt fribelopp är på 74 200. Så jag behöver nog knappast oroa mig. Knappast att jag drar 20 k efter skatt, och vore det så får CSN hemskt gärna sänka mina studiemedel. ^^

Nu återstår att krypa till sängs med mina grammatikböcker. Jag har flängt om lite här i rummet, så nu ser man vilken färg mattan har. Jag har även installerat (korrekt ordval - ja givetvis!) inte mindre än elva levande ljus. Så snart kvällens grammatik är avklarad är det dags för 1 litre of tears och sedan sova. Tydligen vill gud hellre att jag skall vara rik än ledig - och jag har väl ingen rätt att klaga.

Lev väl.

Detta med att jag plötsligt ska jobba sju timmar imorgon medför vissa bekymmer. Hur skall jag nu göra med min dusch. Duschar jag nu kommer håret inte hinna torka helt innan jag lägger mig. Gör jag det imorgon måste jag gå upp tidigare bara för det - och vem vill det?

Alternativt kan jag duscha nu, men då måste jag föna kalufsen. Det är inte min grej. Åh vad livet ska vara besvärligt.

Och jag som hade tänkt sitta hemma imorgon och bara spela Paper Mario, titta igenom någon animé, läsa japansk grammatik och bara softa. Trodde jag ja.

Jag ska dock ej klaga på någonting jag själv tackat ja till. Jag jobbar gärna. Det är under ytterst få omständigheter jag skulle tacka nej till ett jobb. Även om det handlar om att kasta om de flesta av mina planer. Trots allt är det bara december ut, och sen tre månader till. Jag behöver cash.

Eller behöver? Vill ha snarare.
Mitt ha-begär stillas aldrig.
Just nu vill jag ha oflottigt hår utan ansträgning - men det får jag tyvärr inte hur mycket jag än jobbar. Det är bara hopp i duschen för att ordna det. Veckans första dusch med mitt splendid schampo från apoteket mot mjäll. Ja - Apoteket är emot mjäll - och från det apoteket har jag köpt mitt schampo. Syftningsfel är roliga minsann - speciellt när det kommer från smarta människor som kan egentligen.

Kära dagbok,
Jag trodde jag skulle vara ledig imorgon. Inte då.
Inte heller är jag fri på lördag. Illa då.
Hard is the life of a vikarie / extrajobbare.

Tack och hej - Leverpastej.

Varje dag lär jag mig nya saker. Min metod just nu känns ganska bra. Lite pimselur som ger en meningar och ord. Lite Rosetta stone som mest bygger på vokabuläret. Så har jag min kanjibok och mina grammatikböcker. Utöver det tittar jag på aminé och draman för att höra språket på riktigt och för att befästa det jag lärt mig. Att höra språket utanför läroböcker och exempelmeningar är också otroligt bra, för då lär man sig hur det används i vardagliga sammanhang.

Och det är utmärkt det. Jag känner igen ord nu hela tiden. Ett par nya kanji varje dag och jag börjar så smått kunna konstruera egna meningar, även om de inte är mer avancerade än "Katten vill äta" och "Pojken går". Man måste börja någonstans. Men jag hatar att vara nybörjare. Jag ska göra allt jag kan för att så fort som möjligt komma förbi detta stadium.

Jag tror det är bland de tokigaste jullåtar jag hört, men ack så rolig är den.

Imorgon jobbar jag hela dagen på hemmaplan. Det är oerhört skönt. Jag har också bestämt mig för att svika min vän Rikard på fredag och gå på mina småsyskons luciatåg istället. Rikard har trots allt många spelningar, och luciatåget är bara en gång om året. Dessutom kommer jag omöjligt kunna gå nästa år, då jag kommer befinna mig i Tokyo.

Jag sitter här hemma och drömmer mig bort till Japan. Räknar ner dagarna.
Idag fick jag mitt friskhetsintyg vilket innebär att jag har alla papper klara. Trodde jag ja. Där stod fel födelsedatum, så det vara bara maila doktorn och be om ett nytt. Det lär väl inte dröja mer än någon dag extra, men det är ändå irriterande. Nu ska jag bara fylla i det sista som jag inte orkat med i ansökan, sen är jag ready to go!!!

Äntligen.
Sen är det bara att vänta. Räkna ner dagarna och vänta på att det ska bli april. Föregående påstående var inte helt sant. Sen ska jag lägga äckligt mycket pengar på en flygbiljett, fixa boende och SEN är det bara att vänta vänta vänta.

Idag skrev Jonathan till mig på japanska. Jag förstod nästan allt efter en halvtimme med diverse lexikon och annat. Men man får inte vara kräsen. Jag förstod i alla fall någonting.

Jag funderar på att ha lite teman varje dag jag hinner med. Typ ha tema djur en dag, och plugga in tio djurnamn, tema färg, tema kroppsdelar etc. För mitt vokabulärs skull. Vokabulär är bra.

Idag kom även mina böcker jag beställt. En om kanji, en om grammatik och en om verb. Så nu ska jag dyka ner i japanska. Imorgon jobbar jag hela dagen, men sen varken onsdag eller torsdag, vilket ger mig gott om tid att läsa språk.

Kanjiboken var mest för att jag känner att all interaktion jag har med kanji är till min fördel. Grammatik är helt logiskt varför den behövs och verbboken köpte jag helt enkelt för att japanska verb är så olika svenska och spanska. Jag får ingen ordning på dem. Men nu blir det ändring på det också!

Ingenting är så skönt som att jobba halvdagar. Fyra timmars arbete, sedan hem igen. Precis lagom.

Så. Nu begår jag brott mot upphovsrättslagen. Det tänker jag dock frånse. För han är brutalt snygg. Givetvis har det att göra med hans karaktär i "Ichi Rittoru no Namida" (eller "One litre of tears") men han är ändå otroligt vacker såhär bara.

Så min nya plan är att gifta mig med Ryo Nishikido. Dock är han född åttiofyra vilket gör att det blir sju års åldersskillnad mellan oss. Å andra sidan skulle vi få så sjukligt snygga barn att det vore värt om han så var tjugo år äldre.

Nu ska jag sova och drömma fina drömmar ...

Klockan är 21.36. Jag har skrivit ett blogginlägg på Pulse där jag varit tragiskt inaktiv alltför länge. Nu ska jag i alla fall se till att där blir en förändring. Det är faktiskt roligt att få skriva någonting mer än bara för sig själv. Och spel är alltid roligt att skriva om!

Dock känner jag att mina texter är ganska medelmåttiga. Jag vet att jag skriver bra men förmågan jag hade förut att verkligen skriva så där jätebra - den är bort. Tycker jag. Sen kanske det inte är så i andras ögon, men jag vill leva upp till mina egna mål och idéal.

Å andra sidan har jag skrivit så lite senaste tiden. Så lite seriöst. Så lite någonting mer än helt fritt.
Då blir man väl ringrostig antar jag.

Jag fattar allt större tycke för japanska dramaserier. Det är så roligt att se riktiga människor istället för de tecknade animékaraktärerna.

På tal om var jag och Rikard på spel- och filmmässa idag där vi köpte otroligt snygga Death Note-T-shirts. Min är givetvis snyggast - även om han tycker att hans är det.

Nu blir det lite japanskt någonting i alla fall. Om det blir animé eller drama återstår att se.
Jag brukar inte bestämma mig förrän jag måste.

Nu är det lördag och jag hänger hos Jenny. Vi ritar/skriver ideal. Det är mycket underhållande.

Vi gör även en Herr Big No-No. Han är ful, otrevlig och har otroligt osexiga fötter.

Idag blev en lagom episk fikadag. Först fika/lunch med kusinerna i stan. Ack rå roligt - men jag märker nog att jag är lite äldre än dem. Sen hem till farmor och farfar för mer fika.
Om två timmar kommer Jenny och plockar upp mig, och om det där sedan blir ännu mer fika, ja, det återstår ännu att se.

Jag hade tänkt vara hemma i helgen. Jag har knappt varit hemma på hela veckan. Som i lämnade huset i måndags, var hemma över natten igår och sen inte mer. Nu verkar det som jag stannar iland till måndag. Då måste jag i alla fall hem för jag jobbar på ön på tisdag.

Nu ska jag se klart Spirited Away. Jag har i regel inte tålamod att se en hel film samtidigt. Jag såg första halvan igår och således återstår andra halvan till idag. Det är ganska cozy att bädda ned sig och titta på den lilla tiotumsskärmen. Mycket bättre än att springa runt ute i kylan i alla fall.

Malin: Matilda vad är det här?
Matilda: Det är en tampong.
Malin: Vad gör man med den?
Matilda: Titta. (pekar mot datorn) CHARMANDER!

Någonstans här hemma ligger mitt brev från CSN. Var min mamma placerat det vet varken ni eller jag.
Men det har kommit!

Idag fick jag även brev om min försäkring jag tecknat via CSN. Återstår således att fylla i sista uppgifter i application form och skicka detta till Blueberry. Sedan boende och biljetter. Vilket är ganska tragiskt, då detta kommer kosta pengar. Att flyga, bo och leva alltså. Detta förnekar jag gärna så länge jag kan.

Nej, detta har ingenting med Tolkiens mästerverk att göra.

Hade någon i onsdags klockan tre frågat mig "Ska du jobba imorgon?" Hade mitt svar varit nej.
Hade de frågat "Ska du jobba 13 fuckin timmar imorgon?" Hade mitt svar lika väl varit nej.

Det hade varit fel.
Rättning i ledet dock. Jag var på min arbetsplats i tretton timmar, men jobbade enbart kring elva av dessa. Faktum kvarstår dock att jag fortfarande, en dag senare, är trött.

Imorgon blir en lång arbetsdag. Jag kommer jobba från sju på morgonen till åtta på kvällen. Men jag får pengar för varje timme, och dessutom är det faktiskt roligt när det händer saker.
Detta hamnade dock lite ivägen för kvällens filmplaner, men det är inte mycket som kan göras åt det.

Nu ska jag vänta in middagen, sen ska jag tänka, och avgöra var jag skall sova inatt. Det är inte alla som har det problemet. Jag och uteliggarna.

Det är bara det att jag behöver matlåda och någonting att knapra på under rasterna. Man hinner bli hungrig mellan frukost vid halv sex och lunch fem i elva. Men jag får se hur jag löser det. Tror jag tar mig till Handen efter middagen här. Så får jag se om det blir mat över här, elle om jag fixar något där.

Sabis har i alla fall öppet till åtta på kvällen, så jag hinner införskaffa vad jag saknar.

Idag var jag hos farbror doktorn. Fast det var en fröken doktor.
Det var enkelt avklarat. Hon testade massa reflexer jag inte visste att jag hade, tittade i munnen på mig och frågade om jag hade regelbunden mens. Sen fick jag remiss till röntgen på en klinik ett par gator bort, så fick jag röntga lungorna, och sen skickar fru doktor hem mitt friskhetsintyg så snart hon sett att mina lungor är felfria.

Vad återstår sen? Nästan ingenting. Jag är rätt säker på att det ligger ett brev från CSN där hemma och väntar på mig, sen ska jag bara ta passbilder som skolan vill ha och så kan jag antligen skicka in alla applikationer.

Ja, jag blir bara glad när jag får trevliga mail!
Och då jag inte har någon vettig att säga det till här kan jag lika väl häva ut det på internet.

Varje gång jag får mail om jobb blir jag glad. Det är en sån trygghet varje gång man kan skriva in en åtta timmars arbetsdag med säker inkomst i kalendern. Speciellt då min budget enbart kräver 1700/månaden som går till mat och hyra hemma. Självklart är det bra att ha mer pengar, men jag MÅSTE inte ha mer än så. På min nuvarande arbetsplats får jag in det med råge på tre arbetsdagar.

Tack vare mailet idag vet jag att jag har min ekonomi säkrad fram till 25e februari.
Herre min je, det känns så avlägset, men det är så nära. Det är inte alls lång tid kvar innan jag åker. Underbart!!!

December brukar rinna förbi. Med jul och nyår och pepparkaksbak, lucia och andra jippon hinner man knappt lukta på granbarren förren de sopas bort för att ge plats åt våren. Sen blir det januari. Då händer å ena sidan inte så mycket, men å andra sidan kommer Tokyo då vara inom räckhåll. Jag kommer sväva på ett rosa moln av fluff och livsglädje och dagarna kommer flyga förbi ...

Hoppas jag.
Ett alternativ är ju att alla plötsligt är jättefriska och inte en enda kotte ska iväg på kurs så jag blir helt utan arbete. Då kommer jag sitta hemma hela dagarna och titta på animé, utveckla kraftig acne och snart få så flottigt hår så man kan gnugga mackorna mot det för att bre dem till frukost.

Ja, man tjärar ner sig totalt om man ej har jobb. Inga andra alternativ finns.
Nu ska jag i alla fall tvätta mitt (halvflottiga) hår med specialschampoo från apoteket som ska vara snällt mot min hårbotten och hjälpa mig mot mjäll. Tänk va! Lagom till jul kommer det inte bli en snöstorm så snart jag skakar min kaluft. Det är då ironiskt.

Då jag ej jobbat sen förra fredagen faller min verklighetsuppfattning lite på sned. Det känns som det är lördag idag, och jag måste ständigt påminna mig själv att "Nej Matilda, det är faktiskt tisdag."

Imorgon klockan 10.40 ska jag till doktorn och få mitt friskhetsintyg, såvida jag ej har några dolda defekter jag ej känner till. Sen är det bara bilder, få CSNpapper och så är jag ready to go!!!

Denna vecka jobbar jag enbart fredag, än så länge. Det blir sällan så lite som man tror, men imorgon kan jag ej på grund av mitt läkarbesök, så det skulle vara om de behövde vick på torsdag. You never know.