27e januari 2011
Torsdagar är numera den mest uthärdliga av alla fem skoldagar varje vecka. Då har vi hör- och läsförståelse i fyra timmar. Detta är stimulerande och lektionerna flyter på bra.
Efter skolan köpte jag diverse nödvändigheter hem och rörde mig sedan snabbt hemåt för att förtära lunch. Nu är klockan kvart i tre och jag skall försöka få lite ordning i trappan innan Deus kommer hem. Hur det går återstår dock att se . . .
Vi planerar att kanske bege oss till ett café och plugga lite. Jag vet inte hur det blir det med, men kanske så. Här i Japan är det vanligt att man köper sig en liten munk eller något och sedan sitter på caféer i timmar och studerar, spelar DS eller vad man nu vill. På Mister Donut får du gratis påtår så många gånger du vill.
Jakob, Jag och Deus här om dagen, hemma hos Gustav.
Tidig hemgång
Idag gick jag hem från skolan efter bara en timme. Jag kände mig inte pigg och kunde framför allt inte koncentrera mig för fem öre. Med de faktorerna i åtanke beslutade jag att gå hem. Konversationen rörande ämnet med min lärare gick ungefär såhär;
Jag; Jag har ont i magen. *pekar på magen*
Jag; Jag har ont i magen. *pekar på magen*
Lärare; Huvudet?
Jag; Nej, magen.
Lärare; Jaha. Det var ju jobbigt.
Jag; Ja.
Lärare; Mycket jobbigt.
Jag; Ja. Får jag gå hem?
Lärare; Så du kan inte koncentrera dig?
Jag; Nej, får jag gå hem?
Lärare; Ja, det kan väl inte hjälpas. Tror du att du mår bättre om du vilar en dag?
Jag ljög om magont (för en gång skull, haha!) ty japaner är inte införstådda i konceptet dålig dag. Japaner har alltid bra dagar och presterar alltid på topp och går alltid i raka led till sina perfekta arbetsplatser på utsatt tid. Jag har nu en period då jag är så oerhört trött på allt och bara vill slå sönder hela deras samhälle.
Älskade japaner.
Nu tänker jag äta svensk choklad och drömma om vår lägenhet i Sverige.