Äventyr
Helt orelaterad till mitt äventyr är här en bild på fika.
Jag ska på äventyr imorgon. Närmare bestämt om fem timmar. Klockan ringer om fyra. Jag borde verkligen sova.
I alla fall. Här är det en otrolig aktivitet som verkligen speglas i denna bloggs uppdateringsstatistik, men men, jag lever än i alla fall. Vi får se om jag överlever helgen i norra japans vildmark.
Mellanlandning
Klockan är tjugo över tolv på natten och jag är hemma och mellanlandar.
För en halvtimme sedan kom jag hem efter ett par timmar karaoke med Carl. Och nu ska jag tillbaka till Shin Ookubo för ett par timmar karaoke med Carl och Amadeus.
Jag är fortfarande inte säker på om det verkligen är en bra idé, men alla faktorer är på min sida. Gott humor, gott sällskap, mat i magen.
Idag när jag kom hem kände jag nämligen bara - nej - jag orkar inte vara hemma ikväll, så snart var jag på väg till Shin Ookubo för karaoke med Carl. Han var tvungen att gå vid elva, men han föreslog att vi skulle fortsätta senare, och inte går det väl att tacka nej?
Jag vet att jag brukar vara sådär lagom pigg dagen efter en all nighter, men tusan, jag är verkligen på humor. Dessutom är det riktigt varmt ute, vilket gör att promenaden dit blir mycket behaglig.
Och nu måste jag gå. Strukturerade texter for the win.
Jag hittade förresten en ring på gatan idag. Så nu har jag det också.
Studera!
På allmän begäran;
Studier.
Ja det är faktiskt sant. Jag studerar ibland. Inte jättemycket. Inte jätteofta.
Vi hade som sagt nyligen midterm test, och inför det studerade vi flitigt. Jag hänger mycket med folk som går i högre level än vad jag jag gör, så de måste faktiskt studera. Jag hade det än så länge väldigt lätt.
Men jag vill ändå påpeka att vi nu och då studerar. Ibland stannar vi kvar i skolan, ibland sitter vi på Starbucks, ibland i en park och ibland gör jag det till och med hemma.
En lördagkväll ...
Igår var det kalas. Carl och Victor hade båda fyllt år och detta skulle firas.
Först uppsöktes en izakaya där diverse mat och annat intogs, och sedan var vi ett gäng som drog vidare till en klubb som hette Trump Room.
Kvällens roligaste händelse var nog trots allt då vi åkte hiss. Det roliga med japanska hissar är att de har ett litet larm som ljuder om man väger för mycket. Detta har ingenting med historian att göra.
Well ... de andra småhoppade lite för att uppröra oss som inte tycker att hissar bör hoppas i. I glädjeruset så fejkade vi lite panik och småskrek lite. Det roliga var att vi han inte skrika klart innan vi var nere på första våningen där en chockad japan tittade på oss som om vi var tokiga.
Detta var en helt korrekt slutsats från hennes sida.
Den andra japanen vi skrämde livet ur var väl han som hamnade emellan när jag och Chris rusade utmed gatan hand i hand. Well, vi släppte i sista sekund utan att någon kom till skada, men jag tror inte den jappen gillade oss.
I övrigt var det mycket spännande att uppleva japanskt nattliv. Trump Room var ett mycket spännande ställe. Lite lagom mysigt och cozy. Musiken var också helt okej, även om jag inte hade koll på hälften av den.
En del av sällskapet. Riktigt kul hade vi.
Tequila Shot
Whoeverthatwas; Tequila shots!!!
Matilda; Jag har kind of aldrig druckit shots förut.
Whoeverthatwas; Dags att börja nu då. Okej. Först tar du salt, sedan dricker du och sedan biter du på citronen ...
Matilda; ... okej, I guess.
Whoeverthatwas; Ehm. Nu fanns det inget salt. Och ingen citron heller ... så drick bara och tänk inte på hur det smakar.
Bio och Lejonkungen!!!
Så här ser alltså biobiljetterna ut i Japan.
Det var Amadeus, jag och Fredrik som en dag såg Alice i underlandet. (Jääy, 3D-glasögon makes everyone sexy!)
Jag måste säga att det inte var någon extrem skillnad mot de svenska biograferna. Även här fanns möjligheten att köpa jättedyr dricka innan filmen, och även popcorn fanns. Dock vill jag slå ett slag för att inför caramel pop corn på Sveriges alla biografer. Inte för att jag åt det när vi såg på Alice, men det är ju så gott!
När filmen var slut försökte vi starta en applåd. Trots flera sekunder av ljudliga klappar hakade inte en enda människa på ... Tråkigt - om än förväntat.
Här skedde dock en intressant skillnad: I princip varenda japan satt kvar och beskådade eftertexterna. Att få chansen att höra Danny Elfmans underbara stycken genom biografens ljudsystem var givetvis en helt angenäm upplevelse, så det var inget vi far illa av.
Jag har också varit och sett Lejonkungen - musikalen. Det var Amadeus och jag i lördags.
Först spenderade vi några timmar med att promenera runt i jakt på teatern, innan vi slutligen hittade dit vi skulle. Givetvis låg det fånigt fånigt nära stationen där vi började vår promenad. En timme innan föreställningen började hade vi dock äntligen våra biljetter. 10 000 yen fattigare, men ack så lyckliga.
Och ja, den var så jävla bra. Och ja, det var så otroligt värt varenda yen. Jag har inte mycket mer att säga.
Jag grät när Mufasa dog, men den som inte gör det, han/hon/den/det är omänsklig.
Mi casa!
Jah. Det är då på tiden att visa hur jag bor. Här är min lägenhet. Ja. Givetvis är den stökigare nu än på bilderna. Det är trots allt min lägenhet vi snackar om!
Mitt älskade piano. Det bidrar till att det blir ganska trångt här, men va tusan. Det är så otroligt värt.
Separat dusch och badrum, I LIKE!
Och här, en våning upp, sover jag. Och hänger på internet, kollar på film och sånt. Ibland pluggar jag faktiskt, om än att det inte är särskilt vanligt förekommande.
Och givetvis är Anny med.
Note to self ...
Imorgon är i alla fall en dag utan planer för min del. Note to self att skriva om Lejonkungen, biobesök och min lägenhet.
Ehm ... ja. Ja älskar hur konsekvent jag lyckas vara med allt.
Valborgsfirande i Yoyogi
Igår firade vi valborg i Yoyogi koen. Vi kastade frisbee, spelade substitutkubb, lyssnade på musik, umgicks och hade allmänt trevligt. När mörkret föll på fick vi dessutom en eldshow av Joel. Bättre majbrasa har jag aldrig sett.
Sedan drog vi till The Hub för att prata om tid, abort och vetenskap. Nå ja, jag lyssnade väl mest på diskussionen. Vägg i vägg låg ett karaokeställe - mycket bekvämt - så runt midnatt gick vi dit och sjöng tills det ljusnade. Mycket trevligt, om än att min hals inte är så glad på mig idag.