Japansk TV
Jag sitter nu framför TVn. De sänder gamla avsnitt av Pokémon; YÄÄÄY!
Japansk TV är mycket underhållande. Här om dagen såg vi en reklam. Det var en farmor som satt på en tiger, gjorden en sån där Meuw-rörelse med handen, som i alla fall i västvärlden skall föreställa förföriskt sexig. Detta var, givetvis, reklam för tigerbalsam. Det går inte att beskriva, men herre min skapare, att gissa vad japanska reklamer handlar om är alltid lika omöjligt.
Här om dagen tittade jag och Deus på ett annat spännande program; Kowaaaai Onna-tachi. Alltså "De läskiga kvinnorna". Det handlar om kvinnor som gjort läskiga saker. Där finns mördare, barnmisshandlare, stalkers, och kvinnor som jämfört sin man med en hund (Ja, hon var nog värst av alla!).
27e januari 2011
Torsdagar är numera den mest uthärdliga av alla fem skoldagar varje vecka. Då har vi hör- och läsförståelse i fyra timmar. Detta är stimulerande och lektionerna flyter på bra.
Efter skolan köpte jag diverse nödvändigheter hem och rörde mig sedan snabbt hemåt för att förtära lunch. Nu är klockan kvart i tre och jag skall försöka få lite ordning i trappan innan Deus kommer hem. Hur det går återstår dock att se . . .
Vi planerar att kanske bege oss till ett café och plugga lite. Jag vet inte hur det blir det med, men kanske så. Här i Japan är det vanligt att man köper sig en liten munk eller något och sedan sitter på caféer i timmar och studerar, spelar DS eller vad man nu vill. På Mister Donut får du gratis påtår så många gånger du vill.
Jakob, Jag och Deus här om dagen, hemma hos Gustav.
Tidig hemgång
Idag gick jag hem från skolan efter bara en timme. Jag kände mig inte pigg och kunde framför allt inte koncentrera mig för fem öre. Med de faktorerna i åtanke beslutade jag att gå hem. Konversationen rörande ämnet med min lärare gick ungefär såhär;
Jag; Jag har ont i magen. *pekar på magen*
Jag; Jag har ont i magen. *pekar på magen*
Lärare; Huvudet?
Jag; Nej, magen.
Lärare; Jaha. Det var ju jobbigt.
Jag; Ja.
Lärare; Mycket jobbigt.
Jag; Ja. Får jag gå hem?
Lärare; Så du kan inte koncentrera dig?
Jag; Nej, får jag gå hem?
Lärare; Ja, det kan väl inte hjälpas. Tror du att du mår bättre om du vilar en dag?
Jag ljög om magont (för en gång skull, haha!) ty japaner är inte införstådda i konceptet dålig dag. Japaner har alltid bra dagar och presterar alltid på topp och går alltid i raka led till sina perfekta arbetsplatser på utsatt tid. Jag har nu en period då jag är så oerhört trött på allt och bara vill slå sönder hela deras samhälle.
Älskade japaner.
Nu tänker jag äta svensk choklad och drömma om vår lägenhet i Sverige.
Japanska sjukhus, tår ur led och mera purikura!
Idag råkade jag, faktiskt av misstag, försova mig. Deus var här också, och eftersom han hade prov fick han ta min cyckel. Då räknade jag givetvis med att han faktiskt skulle ta sig helskinnad fram till skolan och få provet gjort ...Inte då.
Under min andra lektion får min klasskamrat Joel mail från honom där han frågar efter mig, och ber mig komma hem till honom efter skolan. Smått oroad tar jag mig dit efter provet för att finna honom liggandes i sängen med en svullen fot.
Vi tog oss snart med Jonathan och Amis hjälp till sjukhuset, där de röntgade. Tån var inte svullen, den var bara ur led och det som såg svullet ut var benet som stack åt ett konstigt håll. De tog in honom i ett separat rum och rättade till det. Utanför satt vi och hörde svaga flämtningar. Inga skrik i alla fall.
Nu hoppar han runt på kryckor stackaren. Och jag, jag får glädjen att ta hand om honom, vilket jag givetvis gärna gör.
Nu sitter pojkarna där nere och tittar på Starcraft. Jag hoppas bara att det skall ta slut så snabbt som möjligt (det är två matcher som båda är bäst av fem. Som bäst är det sex matcher, i värsta fall tio). Jag själv tar tillfället i akt att plugga lite.
Idag fick jag möjlighet att ta purikura med Chris som snart åker ifrån Japan /sad face. Det är alldeles för många som lämnar japan nu till jul ... DON'T LIKE!
En fredag
Fredag idag.
Då jag vaknade regnade det som bara *(insert random ugly word)*. Det var dock över då det var dags för mig att gå till skolan så jag tog mig dit torr. Då vi slutade fyra timmar senare sken solen och det var dryga tjugo grader varmt. Vädret här är ... konstigt.
Här om dagen var det förresten en märkbar jordbävning då vi var i skolan. Den var ganska långt ifrån oss, men där den slog hårdast mätte den tydligen 6.9 på richterskalan, vilket är ganska starkt.
Nu närmar sig slutproven, så denna helg lär det bli mycket studier och lite annat. Det tycker jag är måttligt roligt, men det är väl sunt antar jag.
Från en häromdagenpromenad med Fredrik och Deus i Shibuya. Bäst.
Purikura
Här i Japan gillar vi Purikura, som i korta drag går ut på följande;
- Att tränga in ett valfritt antal personer i ett fotobås.
- Att välja ramar, bakgrundsmönster och annat.
- Att posera på ett gärna så fånigt sätt som bara möjligt.
- Att sedan digitalt få klotta på bilderna och förse dem med datumstämplar, "klistermärken och annat hippt.
- Att få bilder skickade till mobiltelefon.
- Att få bilder utskrivna som praktiska klistermärken.
- Att klistra dessa märken överallt för att visa vilka som är dina vänner.
En mer utförlig guide kan komma att uppstå om tid och vilja finnes.
Rapport från Japan del ...
Efter en lång, dyster tystnad är jag åter aktiv på interwebben. I alla fall för några minuter och ett inlägg. Som vanligt är mina ambitioner skyhöga och inkluderar en regelbunden uppdatering om det mesta i mitt liv, men vad som sedan faktiskt kommer produceras, det är upp till gud.
Idag har vi i skolan studerat 敬語、eller keigo som det så fint uttalas. Detta påfund är ett överartigt sätt att tilltala någon som står dig högre i rang. Till exempel rektorer, Douglas Adams och män. Om du förtrycker dig själv och samtidigt får den andre att framstå som en gud, då har du lyckats.
Detta är någonting som jag står kluven till. Givetvis känns det aningen onödigt då jag faktiskt helt klart står högst på världens hierarki. Möjligtvis under Ghandi men han är faktiskt avliden och räknas därför inte. Å andra sidan är det intressant att lära sig, och också att veta hur de vanliga människorna borde tilltala mig.
Eftersom jag bor i Japan äter jag nudlar och sushi varje dag, och så även idag. Därför begav jag mig efter skolan hem och lagade till mig lite ramen. Nu är de konsumerade, och snart skall jag ta tag i dagens sysslor. Då jag är enda kvinnan i hushållet är det givetvis mitt ansvar att städa och tvätta. Detta skall göras tyst, diskret och utan att irritera mannen.
Detta har tyvärr ingenting att göra med vad jag kommer äta idag. Jag ville bara delge lite mat, och älska på hur japanerna slänger allt mitt på bordet så får alla plocka efter behag. Det är bra om man är glupsk och inte blygsam. Imorgon dock, då skall jag besöka izakayan varifrån denna bild kommer, så då tusan, då skall det ätas!
Ännu en vecka som gått
Så har ännu en vecka gått förbi i rasande fart.
I fredags var vi på izakaya och karaoke och i lördags lika så. Idag söndag vet jag inte vad som händer. Erik lämnar huset så jag kanske passar på att stanna hemma och spela spel och ta't lugnt. Sånt är aldrig fel.
Söndag
Idag var en vanlig söndag, men undantaget att imorgon är en nationell helgdag då vi alla är lediga. (YÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄY!)
Jag spenderade dagen med att spendera.
Efter många timmar i Shinjuku var jag många pengar fattigare, men rik på jeans, underkläder och kalendrar. Någonting jag faktiskt behövde.
Jag blev också kär. På riktigt. Och jag släpper honom aldrig. Min nya tröja, så otroligt vacker.
Jag förstår att förväntningarna skjuter i höjden, och givetvis skall jag överväga att publicera en bild på mig och älsklingen.
Sedan izakaya med Malin, Maddie och Åsa. Mycket trevligt, även om min plånbok sådär efter dagen är ganska olycklig ... men ibland får man. It's for the greater good ...
Effektiv dag ...
Idag har inte varit en effektiv dag. Därav det sarkastiska tonfallet i rubriken. Anledningen är att jag är förkyld och inte riktigt har någon energi att göra någonting alls.
Idag var i alla fall första dagen i skolan, så givetvis var jag tvungen att gå dit, trots min sjukdom (haha, jag var knappast döende). Nivå tre skall bli roligt. Nya klassen verkar också rolig. Tyckte väl att min klass i tvåan var lite tråkig till och från, men denna nya samling människor verkar vara aningen lustigare.
Idag var i alla fall första dagen i skolan, så givetvis var jag tvungen att gå dit, trots min sjukdom (haha, jag var knappast döende). Nivå tre skall bli roligt. Nya klassen verkar också rolig. Tyckte väl att min klass i tvåan var lite tråkig till och från, men denna nya samling människor verkar vara aningen lustigare.
Så nu sitter jag hemma, efter skolan och lite plugg hos Deus. Jag borde borde borde massa saker, men gör inget inget inget. Det känns ändå ganska okej, med tanke på att jag är sjuk. Som sjuk behöver man inte göra saker.
Morgon
Jag gillar morgonen. Att vakna upp tidigt och inte ha någonting planerat än på många timmar.
Erik ligger och sover där nere, så jag försöker vara tyst för att inte väcka honom. Han är ganska ljudkänslig. Egentligen vill jag spela PS3, men det får vänta lite.
Igår var en trevlig dag ett tag. Sen blev jag bitter på en vän till mig, vilket aldrig är trevligt. Nu tror jag dock allt är sagt och vänner igen. Idag ska vi ut på stan i alla fall. Köpa extern hårddisk och kanske äta kebab. Jag ser mycket fram emot det.
Imorgon börjar skolan igen. Level 3 here I come!
Jag stannar nog förresten till sommaren, till level 5, istället för level 4 som slutar i mars som det först var tänkt. Jag känner mig inte färdig här, och jag vill inte lämna förrän dess. Givetvis kan i åtanke tas om jag någonsin känner mig färdig? Kanske inte, men den dagen, den sorgen.
Pingis med mina helgdagar!
Nu ska jag leta skor, för att sedan spela pingis med mina helgdagar!; Det var Deus som sa så någon gång, att goda vänner är som helgdagar man ser fram emot under alla tråkiga vardagar.
Jag är oatletisk, har aldrig spelat pingis och är egentligen inte mycket för motion över huvud taget, men kul ska det bli. Bara jag hittar ett par vettiga skor. Jag måste ju ändå köpa ett par att ha i höst nu när mina flip-flop blivit för kalla ...
Söndag
Många japaner tycker västerlänningar är mycket spännande, och missar inte tillfällen att prata med oss. Denna damen mötte jag på tåget på väg till Hiroshima. Vi hade mycket trevligt.
Så, efter imorgon är de äntligen över. Våra brutala slutprov. Skämt åsido. Jag är inte orolig och tycker inte att de verkar vara farliga. Det enda som egentligen skulle kunna vara jobbigt skulle vara om de valde en uppsats som jag inte skrivit. Jag har varit borta flera måndagar och missat två stycken, men enligt mig var det de två tråkigaste, så jag ser inte varför de skulle välja just dem.
Igår var vi ute med mina kära vänner tills solen gick upp. Det var väl halvsmart med tanke på de stundande proven, men jag är som sagt inte orolig. Proven kommer gå fint.
Trots mycket måttlig alkoholkonsumption är jag lite halvtrött såhär dagen efter. Mitt dygn är också lite halvomställt. Mindre bra.
Prov imorgon, och sedan lov. Det skall bli mycket skönt att äntligen få vara lite ledig.
Liv ja ...
Att hålla bloggen vid liv går sådär. Jag kanske bli bättre på't, kanske inte.
Nu har hösten kommit på riktigt och det är tyfonsäsong. Det känns som varannan dag är ösregn och åska, precis som idag.
Turism!
Nu har jag turistat Japan, i sällskap av Jakob och Amadeus. Vi åkte tåg ner till Hiroshima och passerade Osaka och Kyoto på vägen hem mot Tokyo. Någon gång ska jag ta mig tig att skriva lite om våra äventyr. Until then, a picture will do.
